www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Ett fritt fängelse

Jisses vad denna veckan har gått snabbt! Jag har antingen varit upptagen, inte orkat eller haft migrän/migränkänningar så jag har inte skrivit något sen måndag. 


Egentligen har det inte hänt så mycket heller. I tisdags kommer jag inte ihåg vad vi gjorde men troligen tränade vi då också. 
I onsdags var jag igång hela dagen, gick upp till matleverans av 10kg Emmzo nöt. Jag tänkte köpa MUSH nötmix först men den skulle bli dubbelt så dyr i samma mängd så det kändes bäst att välja Emmzo, det är ju ändå bara krossat nöt kött och inälvor i båda. Resten får Nea i tillskott och lever så det blir ett fulländat foder. Det var ju då fryst när det kom så jag tog disken och sedan la jag alla 1kg korvarna i diskhon så dom kunde tina. 
Under tiden maten tinade gjorde jag kakdeg, det är små kakor som Felix och hans mamma kallar just "småkakor". Felix hade med sig en burk upp efter han varit där men dom tog slut så jag bad om receptet så jag kunde göra dom själva. Sedan beställde jag även hem såna formar, typ pepparkaksformar, i form av gitarr, T-rex och örn. Det var kul, och fler vill jag köpa! 

Efter ett tag klickade jag lite med Nea. Degen skulle stå i några timmar och maten var för fryst för att hanteras. Hon har verkligen fattat att det är när hon lyfter tassen jag belönar henne så nu flyter det på bra. Jag ska låta det flyta på mer tills det verkligen sitter innan jag ska tillägga att hålla uppe 1 sekund längre för varje gång och sedan jobba bort lådan då. Lådan är ju där för att jag ska kunna belöna när hon lyfter ordentligt på tassen men den får vi jobba bort sen. 
I väntan på att Felix skulle skriva att jag kunde gå ut i det fina vädret  (det spöregnade) så påbörjade jag foodprepen. La upp påsar, vågen, knivar osv. Felix skrev lagom tills det var klart så jag kilade iväg till Subway där vi åt middag. 
Väl hemma igen fixade jag all hundmat inklusive nötlever som jag skar upp i lagom bitar och ställde in i frysen på ett bakplåtspapper så det bara är att plocka ut en eller två vid behov. Nea satt som ett tänt ljus vid min sida hela tiden och hade noga kolla. Ca 200g blev över av maten så jag gav det tillsammans med en leverbit till Nea istället för att spara det. 

Kakorna tog tid att göra men det var kul att använda dom nya formerna. Jag skulle vilja ha fler i olika former bara för att det är kul. Jag skulle också vilja börja baka mer, jag får nog kika på det med recept och sådär. Kakorna blev goda iallafall om än lite tunna så jag ska göra dom lite tjockare nästa gång. Det kan inte alltid bli perfekt första gången. 😉

Efter bakningen tränade jag igen. Jag trotsade den förjävliga träningsvärken jag fått i låren och körde squats ändå, även andra övningarna jag gör också såklart. Jag hittade även två nya som jag börjat köra också, som tränar rumpan. 
Sedan vart det en dusch och spela monopol med Felix resten av kvällen och halva natten... såklart vann jag överlägset igen, men Felix var dömd redan från början då han bara hamnade på sådant som kostade pengar och jag fick bara sådant som jag fick pengar av. 

På torsdagen var jag sååå trött. Men upp gick vi och gjorde våra morgonrutiner. När jag är så trött att hela världen snurrar brukar jag hålla mig lugn i soffan eller vila en stund men nu kunde jag inte det så jag behövde packa och fixa allt inför resan till mamma. Jag tog en promenad till Statoil med Felix och Nea och sedan åkte vi från Oxhagen runt 15. 

På resecentrum i Örebro mötte vi en flatcoated retriever som morrade lite och spände sig som bara den. Nea tittade och spände sig tillbaka men gjorde ingenting. Jag parkerade oss vi en bänk där jag skulle kolla ett meddelande på mobilen och tågnummret för att se så vi går ombord på rätt tåg. Efter en liten stund börjar Nea stirra mycket och spänna sig åt ett håll, sådär som hon bara gör när hon ser en hund. Jag la undan mobilen och samtidigt som jag tittade upp hörde jag morr och kvävda skall från en reaktiv hund som skulle gå förbi oss. Nea gjorde absolut ingenting mot den men jag kände att det är nog schysst att flytta på mig så dom får mer avstånd samtidigt som jag kan belöna Nea med godis och avstånd. 
Under resten av resan mötte vi inga hundar förutom ett stressat ekipage i Hallsberg där vi bytte tåg. Men även det gick bra. På tåget mot Stockholm klev aldrig några hundar på men jag satt redo med godis och körde kontaktövningar medan folk gick förbi kupén bara sådär just incase. En kvinna satte sig vid oss och vi pratade en del och Nea njöt av att få hälsa på henne. Nea charmade även hon som kollar biljetterna, sådär som hon alltid lyckas göra med dom som jobbar på tåg. 😊

I Gnesta tog vi det lugnt resten av dagen. Nea blir så trött av att resa, det blir även jag. På kvällen när jag rastade henne så såg jag att hon var bajsnödig men hon vägrade bajsa. Jag tänkte då gå en runda till runt huset så hon kunde få en sista chans att bajsa men så såg jag att där stod en husse med rottweiler mitt i vägen. Jag funderade några sekunder där på om jag skulle skippa det då rottweilers är det värsta Nea vet men då jag såg att husse tog undan sin hund på sin andra sida när han såg oss så kände jag att äh, vi provar väl. Det var dessutom mörkt så egentligen vet det ett oerhört dumt beslut av mig men jag tänkte nog inte riktigt efter där mer än att jag ville att Nea skulle bajsa innan vi gick in. 
Nea höll noga koll på hunden, spände sig massor och slickade sig på nosen om och om igen. Jag fick henne att fokusera på mig genom att locka med godis och mötet gick hur bra som helst! Jag blev jätte förvånad och jätte glad! Massor av beröm fick hon... men hon vägrade bajsa så vi fick gå ut igen lite senare. 

På fredagen gick jag och Nea ut vid 9 och kom in vid 12. Jag som tänkt vi skulle gå "en liten sväng" trivdes så bra ute så vi fortsatte bara att gå. Vi gick i 8or och på samma vägar några gånger men vad gör det? 
Vi mötte 3 hundar. Eller, 2 hundar, den tredje var lös på sin inhägnade tomt men det är en liten väg så den var rätt nära oss. Den första var en tax. Gubben som gick saaakta och såg skröplig ut höll knappt i kopplet och hunden taggade till enormt mycket när den såg oss så jag beslutade att ta det säkra före det osäkra och vika av på en infart så dom kunde gå förbi på säkert avstånd. Säkert avstånd blev bara ett par meter men det var betydligt mer än om vi fortsatt gå förbi dom. Jag var lättad över mitt val då taxen gjorde utfall och gubben hade den i långt koppel... Nea skvallrade så fint och sökte massor kontakt med mig under tiden. 
Hund två var en border collie.... eller egentligen när jag tänker efter var det nog 4 hundar vi mötte/såg men sen andra vad en väldigt reaktiv hund så dom vek av väldigt långt in på en avfart. Så hund nummer tre var en border collie! Jag såg dom komma längre fram med hunden lös och tänkte att antingen kopplar han hunden eller så är den så lydig att han har den fot när dom går förbi oss. Det är ändå en border collie, jag dömer alla border collies nämligen... men inte åt det hållet där jag dömer alla som farliga utan jag antar och tar för givet att dom är lydiga. Väldigt lydiga. Vilket såklart inte stämmer på alla, och självklart var det en sån vi mötte.  Husse kopplade hunden vilket var en lättnad. Jag valde ändå att stanna och sätta Nea ner för att vägen blev för smal vid ett hus där hundar också satt i hundgård intill och skällde. När dom kom tillräckligt nära insåg jag att dom hade flexikoppel på och han lät hunden gå längst ut i kopplet. Dessutom lät han hunden gå, eller inte gå gjorde den utan den gjorde så som border collies gör när dom vallar - hukar ner sig lite, stirrar och går i en liten båge men ändå mot den, och den råkade vara Nea då. Precis när jag skulle öppna käften och be hundägaren ta undan sin hund innan jag var tvungen att göra det själv (ja jag blev sjukligt förbannad!) tog hunden ett skutt mot Nea, skällde, blottade tänderna och gläfste mot henne. Nea som tyckte hunden var alldeles för nära svarade med att ställa sig på två ben utan att hoppa mot hunden och skälla ett fåtal skall. Sedan tystnade hon men var tydligt spänd, skärrad och upprörd av händelsen. Hundägaren skakade på huvudet åt mig som om MIN hund var den som var dum i huvudet vilket gjorde mig ännu mer förbannad. Jag vet inte vad jag skrek exakt men skrek efter honom gjorde jag som en dåre, tills min hals gjorde ont. Troligen ord i stil med att han är dum i huvudet, borde ha mer koll på hunden, borde tänka lite mer, inte borde ha hund osv osv osv. Och garanterat en hel hög svärord och inte så trevliga skällsord. Han ignorerade mig totalt och fortsatte bara gå, inte ens stanna och ta konfrontationen kunde han göra.... det kom dock en tant precis efter jag slutat gapa åt honom och var även hon arg på hur han betedde sig. Jag var riktigt jävla förbannad, usch va jag hatar såna människor som släpper sina hundar fram till allt och alla. Varför? Vad har dom för behov av det? Är dom inte måna om sin hund? För inte fasiken verkar det så. 
Dom vet inte vad det är för hund dom möter, Nea kunde lika gärna varit en galet aggressiv hund som hade slaktat hans hund om det vore så. Dom vet inte vad jag och min hund tränar på eller vad vi har i bagaget och hur mycket dom egentligen förstör genom att göra såna här dumheter. Fyfan! 
Hund fyra var tydligen gården där border collien bor. Den och en gammal Aussie var ute på gården och sprang längst med staketet, upp och ner, om och om igen medan dom skäller hysteriskt och border collien emellanåt kastar sig mot staketet. Det tog ett tag att ta oss förbi där då Nea alltid har reagerat på det stället pga hundarna. Men det gick tillslut och då utan utfall! Väldigt nöjd är jag över hur hon hanterade allt! ☺
Efter detta gick vi till baksidan av vårdcentralen. Strax innan där hittade Nea en pinne hon ville bära med sig så det fick hon. Jag ringde mamma och kollade hur hon låg till med arbetet och så gick vi upp till Frejaskolan för att möta mamma där. Vi väntade i drygt 15-30 minuter i skogen där uppe och vandrade runt lite innan vi gick hemåt. Nea bar runt på den där pinnen i över 1 timme och det krävdes byteshandel och lockning med godis för att lämna den ute. 

Efter lunch, vila och dusch drog mamma och jag till Nyköping. Jag köpte ett par nya jeans då det blivit hål i mina gamla och så skulle jag kika på ett bra mobilskal till kommande ny mobil. Jag hade en Samsung S5 active då som har många skyddsåtgärder som är svåra att ha sönder. Den har varit min pansarvagn och hade den inte blivit knäpp på sista tiden och brutit samtal och kraschat så ofta så hade jag aldrig velat byta ut den. Speciellt inte med tanke på att det inte finns någon lika bra och hållbar mobil ute på marknaden nu. Vi gick in på "lilla elgiganten" på stan där och det slutade med att vi ungefär 1 timme senare kom ut med ett nytt abonnemang för oss båda, en ny mobil till mig (Samsung S7 edge), skal och skyddsglas till mobilen. Vi fick en riktigt bra deal nämligen och ja, det kändes bra. Så nu hoppas jag att skalet håller och att jag hittar något bättre så snart som möjligt så denna mobilen inte går sönder så fort. Det är inte lätt att vara min mobil då mina händer plötsligt lägger av och jag tappat saker jämt. 

När vi kom hem gjorde vi hemmagjord pizza och bara myste. Jag la mig tidigt pga migränkänningar. 

Idag har jag varit med Madde i stallet. Så mysigt att andas hästlukt och jisses vad jag saknar att hålla på i stallet! Jag fotade lite och sådär och när vi kom tillbaka till Gnesta så gick vi en promenad med Nea och hennes pojkvän Diesel som är en staffe. Nea blev jätte glad över att se honom men hon behöver verkligen jobba på att flörta, ha lite förspel och ta det lugnt istället för att hoppa på honom så plötsligt från alla håll och kanter i rena lek- eller pussattacker. Diesel är en blyg herre som gärna vill mysa lite först... så Nea får helt enkelt lära sig att tagga ner eller så får dom kompromissa 😉
Vi gick förbi en hund, också en tax, som gjorde utfall på smal väg Nea svarade med att skutta lite men ingenting annat. 

Efter detta har jag och mamma bara tagit det lugnt. Vi tog en liten promenad förut för att gå ut med sopor och vädra Nea men utöver det har vi bara ätit och kollat film. Vi kollade båda Center Stage filmerna, dansfilmer, och dom var helt ok faktiskt. 🙂

Att vara borta från Örebro och Felix har varit lite blandade känslor. När jag varit upptagen med något har det varit väldigt skönt och jag försöker verkligen att inte tänka på honom eller kontakta honom, jag vill verkligen inte vara beroende av honom längre. Men det är svårt, jag älskar ju honom och jag vill ha kontakt med honom. Jag har tänkt en hel del kring allt och även det är jobbigt, jag är livrädd för att han ska vara med någon annan när jag är borta osv. Det har varit lite som ett fritt fängelse. Ibland kan jag glömma bort allt men oftast så värker det där i hjärtat och själen som gör sig påmind om allt som händer i mitt huvud. 

Jag har också tänkt på det där med hemligheter. Jag avskyr sånt, inte hemligheter i sig men att undvika att svara på vem man pratar med eller stänga ner sånt man inte tidigare gjort för att en annan inte ska se... så omoget. Varför inte bara säga vem man har kontakt med eller säga att man inte vill säga? Jag är ju inte dum även fast vissa kanske tror det ibland.
Sånt där gör absolut inte att mitt självförtroende växer eller att jag känner mig tryggare med folk. Tilliten bryts bara ner mer och mer och ja... hur gamla är vi egentligen? Hur svårt kan det vara att vara uppriktig? 

Nu är det sovdags igen. Imorgon ska vi åka hem vid 13 men först ska det hinnas med en promenad med Madde och Diesel. 
Nu har jag inte så många bilder från senaste dagarna i den här mobilen men jag bjuder på dom jag har 😅

Ha en trevlig söndag!


/ Lise 

Tankar botas med träning

Hallå igen!

Igår var det måndag. Jag avskyr måndagar även fast jag inte har något jobb eller så... jag vet inte riktigt varför men måndagar har alltid varit en jobbig dag. När jag var som sämst hade jag alltid min fd kontaktperson på måndagar av just den anledningen. 

Hur som helst, i söndags natt, mer exakt klockan 03.30 kom jag på att jag har möte på stan klockan 10 på måndagen. Det var ju jätte kul att komma på sådär sent, när man av egen fri vilja stannat uppe hela natten för att spela monopol och gosa med Felix. 
Det var jobbigt att gå upp sen kan jag säga. Jag hade klockan ställd 4 gånger på olika tider och vaknade av den tredje. Dom andra har jag inte ens ett enda minne av att jag hört. Iom att klockan var 8 då så kände jag att det var lika bra att ta sig upp på en gång, annars skulle jag bara somna om och missa mötet som absolut inte fick missas. Jag höll på att somna på bussen till stan och fick verkligen kämpa med att hålla ögonen öppna. Jag piggnade till i regnet dock och eftersom det var så lätt att hitta dit gick jag till Espresso House för att köpa en chailatte för att fördriva 20 minuter. 

Mötet var med Samverkansteamet. Det är ett team med 2 representanter, en från arbetsförmedlingen och en från försäkringskassan, och en samordnare. 
Mötet var mest för information och för att dom skulle bedöma om dom kunde hjälpa mig eller inte. Samverkansteamet hjälper dom som hamnat mellan stolarna i systemet så att säga eller har kontakt med många olika myndigheter osv. Jag sökte till dom för att få hjälp med att fixa aktivitetsersättning från försäkringskassan och då min läkare bråkar med att påstå att man inte får ansöka om det förrän man varit sjukskriven i 3 år minst så behöver jag någon som verkligen kan reglerna och kan pusha honom på ett annat sätt än vad jag kan. Det är också skönt att ha någon som kan ta reda på och hjälpa mig få ut allt jag har rätt till så att säga och på rätt sätt, samt ha kontakt med alla myndigheter som är inblandade istället för att jag ska skickas runt i evigheter innan jag glöms bort. 
Mötet gick bra; dom kan absolut hjälpa mig. Nu ska dom försöka få kontakt med min handläggare från KAK-projektet där jag hade min 1 års anställning mellan 2014-2015 för att kolla om dom skyddat något jag aldrig förstod vad det var men som ger mig rätt till sjukpenning. Jag har dock inga förhoppningar alls om att dom gjort det då jag var mer eller mindre felbehandlad under hela anställningen. Dom ska också fiska mer information från myndigheter från dom senaste åren för att få mer information och sedan ska dom återkomma igen. 

Jag gick ut ur mötet exakt 10.39. Bussen hem gick 10.45 vilket var super skönt så jag slapp vänta. Jag satt och huttrade hela vägen hem, inte för att jag var så kall egentligen utan mer för att jag var så galet trött. När jag kom hem la jag mig bredvid Felix i sängen och somnade snabbt... ingen av oss gick upp förrän klockan 14.30!!! På tok för sent, men otroligt skönt och välbehövligt. Jag tror inte man sover så länge om man verkligen inte behöver det. 

Resten av dagen spenderades i vila, jag klickertränade Nea lite då hon var så uttråkad och körde nosework med högre krav på noggrannhet. Först körde vi behållarsök (burkar av olika slag som står på golvet) varav 3 var distraktionsdofter (te, kaffe och tydligen luktade en tacosås). Jag höll kort koppel men tillräckligt för att hon skulle kunna söka ostört, jag stannade och visade henne tillrätta när hon gick ifrån behållarna men hon skötte sig jätte bra och nosade genom dom jätte fint. Den andra omgången med behållare blandade jag ihop dom tre som ser likadana ut, där jag även lagt doften, för att träna mig själv till att lita på att Nea markerar rätt. Hon har haft en så lång period där hon slarvat och markerat någon random för att få belöning vilket gjort att jag inte riktigt litar på att hon markerar rätt. Jag gjorde likadant två gånger med toarullar som var ihopblandade och hon markerade rätt alla gånger... och ja, jag belönade massor men luktade efter belöningen på den hon markerat för att dubbelkolla så det var rätt. Vi gjorde även ett par stycken inomhussök (i ett rum inne) varav 1 gång fick Felix gömma doften. Nea hittade den och markerade snyggt. Felix tycker det är så coolt att hon hittar och markerar den och ja, jag håller med! Det är sjukt kul och intressant att se en hund jobba med nosen! Riktigt häftigt faktiskt. Jag bytte från vardagsrummet till köket i slutet, hon blev förvirrad i ett par sekunder när jag sa åt henne att söka men hon inte fick gå ut ifrån köket. När jag upprepade "sök" så återhämtade hon sig och sökte upp doften jätte snyggt. Andra gången la jag den medvetet i en hylla där en soppåse stod under... Hon hittade den också utan problem. Hon visade tydligt att hon går all in märkte jag igår, hon sket fullständigt i när jag tappade godis och soporna. Hon brydde sig inte ett dugg om distraktionsdofterna heller. Jag hoppas jag får mer pengar snart och hittar ett doftprov inom rimligt avstånd så vi kan göra det och börja tävla! 
På kvällen skypade jag med Maya och sedan spelade jag och Felix Monopol, det började dåligt och jag fick inteckna istortsett alla mina egendomar men det slutade med att jag vann fruktansvärt överlägset. Det vet inte ens kul att spela i slutet då jag var så överlägsen med 11000 kr och Felix hade knappt ens 100. 

Idag gick jag upp 12. När Felix gick till jobbet runt 14.30 tog jag en värktablett och la mig igen, jag hade en riktigt jobbig huvudvärk. Det är ytterst sällan jag har huvudvärk faktiskt, jag har mest bara migrän. Jag hade hellre haft huvudvärk om man kunde välja men så kan man ju inte göra.... 
1.5 timme senare gick jag upp. Bytte om, gick ut med Nea, handlade, åt mat och kollade gårdagens avsnitt av paradise hotell. Sedan beställde jag tågbiljett till Gnesta, jag ska besöka min mamma över helgen och åker på torsdag. Jag har lite blandade känslor om det tydligen, jag har inte tänkt i dom banorna förut men jag drömde under min huvudvärks-vila att Felix tog hem en annan tjej och var "intim" med när jag var borta vilket satte spår i min hjärna. Så, samtidigt som det känns skönt att komma iväg, få lite avstånd igen, umgås med min mamma och min bästa vän Madde så känns det så jobbigt att lämna Felix. Han får ju såklart göra vad han vill, det är inte det utan mer att jag skulle inte klara av att veta det. Samtidigt vill jag, eller måste jag, få veta det då jag inte alls vill vara intim med honom igen om han är med någon annan oavsett om det bara är en gång eller fler. 

Efter biljetten var betald och alla jobbiga tankar kring Felix och livet satte igång så satte jag igång och tränade både mig och Nea. 
Nea värmde upp med situps (sitt fint upprepade gånger precis efter varandra) x10 och sedan gjorde hon yoga (böj och sträck) x10. 
Jag gjorde 10 situps, 10 squads, 10 mountainclimbs, 10 grodhopp och plankan i 10 sekunder. Efter dessa gick vi en powerwalk på 4km. Nea fick vara i flexi så hon hade lite mer frihet att lukta utan att jag behöver stanna, vilket jag inte gör under vissa promenader. Vi har promenader där jag stannar vid varje fläck hon vill lukta på och så har vi promenader där vi går. Powerwalk är en av dom där vi går vilket hon också vet, därför är det skönt för henne att ha flexi på 8m ibland så hon kan gå i förväg för att lukta lite längre på en fläck. Vi började på ett bra tempo men fick dra ner lite då det var isigt och riktigt halt på vägen. Så tråkigt men vi gjorde så gott vi kunde.
När vi kom in igen så gjorde jag samma övningar som innan igen och Nea fick göra yoga x10 och sedan tuffare situps där hon går från sitt fint till ligg, från ligg direkt upp till sitt fint osv ganska så snabbt. Hon fick göra det 10 gånger men dom 3 sista var väldigt slarviga så det blev nog lite jobbigt på slutet tror jag. 

Nu sitter vi i soffan. Eller jag sitter och Nea sover. Jag ska alldeles strax hoppa in i duschen och sedan vet jag inte vad vi ska göra. Mysa typ och kanske spela något när Felix slutar jobbet sen. 😊

Ha en trevlig kväll ☺


Lise 🎈 

Kul helg

Hejhej!

3 dagar sen nu... och egentligen har det inte varit så mycket som hänt. 

I fredags städade jag lite hemma, tvättade, packade inför lördagens hundutställning och tränade med Nea. Hon var jätte duktig. Sedan gosade vi resten av dagen tills Felix kom hem och vi spelade UNO resten av kvällen. 
Jag gick och la mig runt 00, klockan var ställde på 4, 5, 5.30, 6 och 6.30.... bara för att jag inte skulle försova mig. Jag är relativt duktig på det speciellt då jag är vaken sent och oftast inte har något att göra om dagarna så brukar jag halv-medvetet stänga av väckarklockan och tänka vad fasiken har jag ställt den så jädrans tidigt för!? Det händer också att jag petar, puttar eller sparkar på Felix för att han ska stänga av sin fruktansvärt irriterande klocka, för att sedan inse att det är min som ringer. Dom tur är verkar han aldrig komma ihåg dessa fina väckningar. 

Lördag då, var en kul men ack så energikrävande dag. Upp klockan 6, dricka ett glas chai-havredryck för att äta frukost fanns inte på kartan. Inte så tidigt, det är bara äckligt, men chai-havredryck och ett minipiller går alltid ner oavsett vad. Nea låg kvar i sängen tills jag ställde ner hennes matskål och tittade på henne samtidigt som jag sa varsågod. Det händer aldrig, hon kommer och sitter som ett tänt ljus vid min sida så fort jag rör hennes matskål.... men hon är inte en morgonhund. Sådan matte, sådan hund, kanske? Hon hoppade ner och gick sakta fram till skålen och åt sakta med halvslutna ögon. Efter maten rapade hon nöjt, sträckte på sig, tittade på mig som satt i soffan och skrattade åt henne innan hon vände om och gick in till sängen igen där hon gosade ner sig bredvid Felix för att somna om. Jaja, bara att göra sig iordning. Packa det sista. På med smink så jag inte ser helt förstörd ut, på med tjocka kläder (fodrade leggings, jeans, linne, tunn tröja och en stickad tröja) sedan kalla på Nea i 5 minuter innan jag fick lyfta upp henne från sängen. Hon tog sig från Felix till min sida av sängen som är närmast hallen, innan hon kraschlandade på kanten och viftade på svansen, drog upp mungiporna som om hon log och tittade på mig. Ut? Nu? Såhär tidigt? Nej, det skulle hon inte gå med på frivilligt. Tur hon har en matte som är envisare än henne... jag lyfte således ut henne i hallen där overall åkte på, sele och flexikoppel och sedan gick vi ut. Hon gick sakta och nästan halvt bakom mig dom första 5-10 minuterna så jag kände att runt skogen var nog inget alternativ. Det var dock inte så kallt som jag räknat med, men eftersom dagen skulle spenderas i ett ridhus så kändes det lika bra att fortsätta känna sig som en uppstoppad korv. Runt Oxhagen fick duga och springa lite lös i Varberga parken. Då piggnade hon till... men när vi kom in igen så var det ändå raka vägen till sängen som gällde. På så sätt är Nea väldigt skön, jag behöver aldrig oroa mig för att hon väcker mig tidigt eller vill ut tidigt, om det inte krisar förstås. Hon vill gärna sova till tidigast 10. 
Men inte denna lördag. Jag packade det allra sista, kylvarorna. Mat, vatten, dricka, godis, köttbullar och det viktigaste - energidricka. Sedan lurade jag upp Nea från sängen igen, motvilligt gick hon upp med en suck och tog godiset jag lockade med. Sedan gick vi mot Peters bil. 

Resan till Karlskoga gick bra trots att alla inblandade var trötta. Peter var nervös också men jag var rätt lugn. Det enda jag kände lite nervositet över var just den faktorn att ta sig från bilen, förbi alla hundar, till vaccinationskollen, återigen förbi massor av hundar på trång vägar där jag även vet att många inte har koll på sina hundar. Nea brukar vara rätt lugn på utställningar eller såna tillställningar över lag, på något sätt blir hon... ja, vad ska man säga... chockad? Lobotomerad? Ah jag vet inte, men om hon inte blir riktigt trängd så bryr hon sig inte om några hundar iallafall. 
Hon var väldigt gnällig och ylade på vägen från bilen till ridhuset men lugnade sig medan funktionären kollade vaccination och satte en rosa klisterlapp på Neas koppel. Sedan insåg jag att hon inte alls var lugn utan hon samlade kraft och drog ut alla terrier-nerver till utsidan. Jäkla terrier. Vi tog oss förbi en reaktiv flatte på nära avstånd, Nea brydde sig inte om hunden framför oss eller att Pyret var bakom. I sekreteriatet skulle jag lämna en lapp och satte då Nea på min vänstra sida då det stod en pojke med hund i långt koppel som gick fram till alla andra utan att han brydde sig. När hunden kom för nära, såklart när jag hade min uppmärksamhet på tanten i sekreteriatet så var Nea tvungen att skrika åt den lilla skiten att hålla sig undan. Ett utfall alltså. Jag röt åt pojken att han nog ska hålla i sin hund och ha koll om han vill ha någon hund kvar. Tanten i sekreteriatet sa "hoppsan!" och tittade på mig men jag ignorerade henne och gick vidare. Jag var inte på humör för pojkar med hundar i långt koppel och adrenalinet steg högt. Hjärtat slog hårt, oron tog över, klumpen i magen kändes som en gigantisk värkande tumör och huvudet kändes kokhett. Jag tog oss trots detta förbi massor, massor av olika slags hundar i olika färger, storlekar och med olika energier och intentioner. Nea sa inte ett ljud och höll sig tätt intill mig men jag såg på henne hur alla terrier-nerver var på helspänn. Vid ring 3 satte jag ner buren och släppte in Nea som mer eller mindre tryckte sig in innan jag ens hunnit ta ut väskan jag tillfälligt hade stoppat in där. Sedan tänkte jag alla utkikshål i buren så hon kunde vila, slappna av och ha sin trygghet ifred. 
Där fick hon vara tills Schappendos hunden var i ringen då jag tog ut henne för att ta av overallen och kika runt lite. Det gick bra tills frallan Topaz som satt i hundvagnen snett bakom oss tittade på Nea. Av någon anledning var det inte alls OK vilket ledde till ett utfall, men jag lyckades bryta henne relativt snabbt. Bakom oss stod en kvinna med 3 goldens varav en drog sig mot oss och Nea hade stenkoll på den. Jag valde då att ställa Nea, värma upp lite alltså, så att hon såg hunden men fokuserade på att stå för extra störningsträning. Gick jätte bra men jävlar vilken kraft hon la i kopplet och det gick inte att missa att hon är en terrier. 
Amstaff valparna var inne, och jag satsade på att värma upp mer. Ställa lite och trava lite. Hon skötte sig bra förutom just den detaljen att hon la all terrier-kraft hon äger i allt hon gjorde. Hon var på toppen av detta frustrerad vilket märks tydigt då hon nyper mig hårt i fingrarna när hon tar godis. Musen vi tränat med henne och fått mycket framsteg med var inte värt ett ruttet öre ska jag tillägga. Så det var bara godis som gällde. 
Tikarnas tur. Ett djupt andetag, räta till utställningskopplet, som jag förövrigt valde att använda det svarta då det kändes tryggare och gå in i ringen. Domaren kikade på hundarna och vi sprang 2 varv. Vi var bakom den andra tiken, och Nea var sjukt taggad och ville mest skutta eller gallopera. Jag stannade upp och sa åt henne att tagga ner och fick visa lite trav iallafall. Under individuella bedömningen var Nea inte alls sugen på att visa tänderna men det gick tillslut. Domaren var faktiskt väldigt duktig, jag som varit så tveksam till henne efter att kollat upp henne innan. Jag ställde henne och tyckte vi fick väldigt bra kritik av det jag hörde. Sedan skulle vi springa fram och tillbaka, och efter det runt i ringen. Nea vägrade trava återigen men domaren gav sig inte och gav mycket hjälpsamma tips för att jag skulle kunna visa min hund på ett bra sätt och för att få fram Neas bästa sidor. Det slutade med att hon travade jätte fint. 
Vi blev placerad som 2a tik med hederspris. Låter super bra, jag vet - men det var bara 2 tikar! Jag är nöjd ändå, för domaren var jätte duktig, Nea visade sig bra i slut ändan och jag åkte inte dit för att få resultat utan för att träna både henne och mig samt få henne bedömd som vuxen. 

Nea fick fin kritik förutom det jag redan vet då som att hon är för smal för utställning, eller som domaren så fint uttryckte sig "har något för uppdragen buklinje och för tydligt markerad midja", skulle behöva mer utfyllnad i bröstet och rör sig med för höga frambensrörelser. Jag tror vi borde satsa på att skola om henne till dressyrponny. Helt ärlig tror jag hon skulle komma längre där 😉
Domaren öste beröm över henne utöver kritiken också vilket är super kul. När jag kom ut ur ringen kom en kvinna fram som jag aldrig i mitt liv sett. Hon öste massor av beröm över mig och Nea, hur fin Nea är och vilka otroligt fina rörelser! Hon gav också tips som jag absolut ska tänka på till nästa gång. Jag antog att hon tillhörde det andra AST gänget för annars brukar det bara vara "kamphundsfolk" som bryr sig om andra kamphundar, men dom som skulle ställa staffe visste jag redan vem det var. Det visade sig sen att hon inte alls tillhörde dom utan hon stod och pysslade med sina pudlar! Jag blev jätte förvånad, super kul att en "pudel-tant" tycker om min gris. Peter sa att hon följt oss helt förundrat när vi var i ringen. Jätte kul att höra!
Ännu roligare blev det när jag fick kritiklappen och insåg att Nea inte alls är en amstaff längre utan nu är hon en Staffe. Jag visste inte att man kan byta ras sådär, men uppenbarligen kan man det på utställningar. Det ska bli kul att prova på att bo med en staffe men jag hoppas innerligt att hon återgår till amstaff inom ett par dagar... inget illa menat mot staffar men jag föredrar amstaff och framförallt Nea, in all her glory. 😉 

Peter ställde Pyret en stund efter, hon blev placerad som 3 tik av 4. Hade hon inte passgått istället för att trava så hade hon blivit bättre placerat men jag tyckte hon visade sig fint när hon ställdes iallafall även fast hon inte rörde sig korrekt. 

Jag köpte ett träningskoppel i läder som var på rea, hela 150kr! Värsta kapet, sista som fanns kvar och super skönt läder var det. Jag köpte också en kampfläta att ha i hundjackan. Sedan åkte vi hemåt. 

Vi parkerade bilen i skuggan och sprang snabbt in i ett fåtal affärer innan vi anlände hemma, Peter skulle kolla efter en specifik present till sin mor och jag letade efter spelet monopol. Hur svårt ska det vara att få tag i i en fysisk affär? Ica maxi har det inte, inte akademibokhandeln och inte BR leksaker. ÖB säljer inte sällskapsspel alls och Toys'r'us tror att alla människor som lever på planeten jorden är bilijonärer. Så jag köpte inget. Vi åkte hem istället. 

Väl hemma knatade Nea raka vägen till vattenskålen innan hon hoppade upp i sängen och slocknade väldigt snabbt. Jag redigerade lite bilder och varvade ner en stund innan jag jpinade henne i sängen
 Vi sov 1 och en halv timme och gosade i ytligare 30 minuter innan vi gick upp så jag kunde äta något. 

Resten av lördagskvällen spenderade vi på soffan, gosande och avslappnade. Nea var helt slut. Hon blev dock jätte glad när hon såg snön som kommit och insåg att skaren som varit numera är ersatt av fluffig vit snö. Hon har haft så svårt att gå på skaren, med skavsår på tassarna av den hårda ytan men nu kan hon kuta på som vanligt.  

Idag sov vi ut och klev inte upp förrän 12. 
Vi åt frukost och tog en promenad runt Oxhagen. När vi kom in gjorde jag lite inventering i köket samtidigt som jag städade ur skåpen där och kastade sådant som gått ur på datum. När det var klart gick vi ut och busade lite i snön och nu ligger jag i ett på tok för varmt bad och svettas som en vattenglaska i en bastu. Hua. 

Nu ska jag raka bort vinterpälsen och sedan duscha. Och komma på något att äta idag... det är alltid den stora frågan - vad ska vi äta? Hmm... 


Ha en trevlig söndagskväll! 


/ Lise 🎈 

Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo | LCHF - Recept och mycket mer!