www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Prisoner in your own mind

Hallå!

Idag är en sån dag då jag har orkat umgås med folk. Igår var inte en sån dag. 

Igår gick jag upp vid 12.30, gjorde alla morgon grejer och sedan satt jag och glodde ett tag innan jag gav upp om livet och gick till sängen igen. Jag kom på mig själv med att låta tankarna spinna iväg, jag insåg att jag mest satt och stirrade ut i tomma intet. Jag somnade efter en stund och gick upp igen vid halv 6. 
Jag har försökt att hålla sinnet positivt för att förtränga alla tecken på det jag hatar mest med att vara mig - dessa jävla depressioner. Jag vet att alla tecken är där, jag pendlar mellan att inte äta alls och äta massor, jag håller mig undan från folk, jag stirrar mycket, tänker mycket negativt och isolerar mig. När jag väl är med folk får jag tvinga fram något att prata om för jag känner egentligen inte alls för att prata. Allt känns tungt, mörkt och allmänt jobbigt. Därför försöker jag tänka positivt, äta regelbundet och umgås med folk för att bryta neråt spiralen och förhoppningsvis på så sätt kunna spinna uppåt istället för neråt. Jag önskar verkligen jag kunde veta varför depressionerna kommer men det finns verkligen ingen anledning alls, dom bara kommer när dom känner för det och skapar mer galenskap och kaos i min hjärna än vad som naturligt är där. 
Det är som att vara en fånge i sitt eget sinne. Jag kan aldrig bli fri från dessa svängar, tankar, detta mörker. Vad är det och vart kommer det ifrån? Och hur blir man av med det? 
Jo, det är klart jag vet hur det uppståt. Mitt liv har fasiken inte varit lätt. Och Ja, det är klart jag förstår att depressioner och nedstämdhet kommer komma emellanåt pga min sjukdom och smärtan. Det är bara naturligt. Men varför såpass ofta och så djupt? Inte bara det där mörkret som gör att jag måste hitta en anledning till att gå upp varje dag men så pass djupt att jag inte vet vad som är bäst för mig. Så vackert kallat självmordsbenägen, där jag rent av skiter i vad som är bäst för mig. Den svackan är så jävla jobbigt att jag blir ledsen bara av att veta tecknen på att jag åker dit igen. 

Jag försöker därför umgås med folk. Det tar mycket energi men det kanske håller undan det värsta mörkret. Jag kanske kan hålla mig flytande iallafall. 
Igår låg jag i sängen hela dagen för att jag verkligen inte orkade. På kvällen skulle jag snabbt hämta en sak hos mamma men det blev 2 timmar och 3 påsar med saker. Idag gick jag och Nea en långpromenad med Madde & gänget, sen mötte vi upp Anna och Diva för ytterligare en långpromenad. Nu sover hon gott och jag njuter av lugnet. Jag känner mig helt töms på energi men samtidigt känns det som att jag lyckas med det jag vill - hålla mörkret på avstånd. 

Madde och jag gick till stallet för att kolla till hästarna. Hon har ett stall där hennes 2 odågor står och sedan 1 unghäst. Jag skämtade om att bli medryttare på den yngre men Madde menade tydligen allvar så vi får se hur det går med det. Det vore faktiskt underbart att rida igen, jag älskar verkligen stallet, det har alltid varit ett ställe där jag varit fri och kunnat andas. Dessutom är hästen ifråga en typisk Lise-häst utseendemässigt! Madde har dessutom lovat mig att ge mig lektioner så det skulle nog bli super kul och bra. 😉

Nea snarkar nöjt för dagen. Hon var nöjd med en sovdag igår också efter dagen på sjön. Helt slut var hon! 
Hon har skött sig riktigt bra idag, både med Madde & gänget där Lexus var med och med Diva. Hon brydde sig inte märkvärdigt om Lexus alls faktiskt vilket är stora framsteg! Det verkar bara gå bättre och bättre. Vi mötte 3 små hundar på väg mot stallet som var värda att studsa mot men annars gick det bra och vi hade inga fler möten. 
När vi gick med Anna och Diva frågade Anna om dom fick hälsa så vi lät dom göra det en kort stund men bröt innan någon av dom blev sura. Dom skötte sig riktigt bra hela vägen, gjorde lekinviter och smygpussades men gick bra och nära varandra. Det blir nog inga problem att gå promenader ihop! Sen var Nea också trött i och för sig men ändå. 
Precis när jag skulle låsa upp dörren och gå in kom grannen med papillionen ner trappen och Nea slog över. Hon skällde men stod still. Hon tystnade när jag gjorde ryggsäcken och dom kunde gå förbi. Jag tror hon var lite övertrött där och triggerkvoten sänks riktigt mycket då. Jag är ändå nöjd över hur hon skött sig idag! 
Väl hemma igen fick hon mat och ett ben till efterrätt. Sen gosade vi ett tag och nu snarkar hon. 😊

Jag har tittat klart på två serier sen jag flyttade till Gnesta. Först kollade jag på The Affair i brist på annat och den var väl helt ok. Inget jag vanligen kollar på men den dög. Efter det kollade jag The Magicians och den var väl bra. Inget märkvärdigt men bra. Idag började jag kolla The walking dead igen, jag såg den med Felix för ett tag sedan och nu kollar jag om den för att efter det se på Fear the walking dead. Jag är en sån serienörd... 😊
Nu ska jag äta godis och vila resten av kvällen har jag tänkt. Jag orkar inte göra så mycket annat. 


Lise 🎈

Happy sunshine

Hello! 

Jag har inte känt för att skriva riktigt sen flytten, efter flytten hade jag ett par tuffa dagar mentalt och fysiskt så jag lät bli sen har jag haft lite att göra så jag har inte tänkt på bloggen. 

Flytten gick bra. Torsdagen den 13/7 bar det iväg till Gnesta, till min och Neas egna lägenhet. Det var förjävligt att bära och greja men det var bara att stå ut. När vi var klara kräktes jag och tog extra piller pga smärtan. Mamma stannade kvar ett bra tag efter och hjälpte mig komma iordning lite med tex. få sängen på plats, fixa soffan osv. För att vara 28kvm så ser det ändå bra ut här tycker jag. Lägenheten är ju relativt nyrenoverad så den är fräsch. Jag har möblerat helt annorlunda mot vad han som bodde här innan gjorde vilket också gör att lägenheten känns större och mer avskärmad än ett rum som det egentligen är. Jag ska också köpa gardinskenor att fästa i taket så jag kan skapa ett rum för sängen och köpa fler hyllor till köket så det blir mer avskärmad också. Jag tror det kommer bli super bra här! 
Just nu, exakt 1 vecka senare, är det fortfarande ovant. Det känns konstigt att vara här så länge och en del av mig väntar på att åka hem... Det känns riktigt skumt när både jag och mamma säger något i stil med "Jag kommer över". Allt känns så konstigt bara, och den totala ensamheten. Jag både älskar och avskyr den. 
Jag har fixat en del hemma så det ser trevligt ut och fixat med alla papper osv. Jag skulle inte ha ett tv paket bestämde jag mig för men så gick dom få kanalerna mig på nerverna trots att jag inte ritkigt kollar på tv, så jag råkade skaffa ett ändå... livet är så jobbigt. 😉

Felix hade läst mitt förra inlägg och reagerat på det. Jag läste själv om det då och insåg hur illa allt lät. Felix är inte alls ett monster eller så utan vi har en helt ok relation som vänner, tror jag. Tiden jag bodde där var dock jobbig och det kommer jag aldrig förneka. 
Det är faktiskt väldigt skönt att ha flyttat och slippa ha Felix så tätt inpå hela tiden då han ändå gjort slut. Men jag saknar honom, det är tomt och tråkigt utan honom. Jag tycker också det är riktigt jobbigt att han inte var hemma när jag flyttade för vi kunde aldrig säga ordentligt hejdå. Så jag har sagt att han får komma hit - för ja, vi har fortfarande kontakt - dels för att jag vill umgås med honom och dels för att säga hejdå ordentligt även fast det kanske inte är sista gången vi ses. Hur det blir får tiden visa men det skulle vara kul och skönt att ha honom på besök för att umgås och säga hejdå. Och dämpa saknaden såklart. 
Felix har ändå, trots att det varit ritkigt jobbigt emellanåt, gett mig så mycket. Visst har jag kunnat göra massor annorlunda under alla åren men han är helt klart den största anledningen till att jag fortfarande lever. Det tror jag helt klart han är. En gång i tiden hade vi ett trevlig förhållande, sen hände något det sket sig. Tråkigt ja, men sånt händer. 

Under tiden jag bott i Gnesta har jag umgåtts med Madde och mamma. Jag har gått promenader både själv och med Madde + hundar såklart. Nea har skött sig klockrent förutom att småhundar är byten. Fast igår kväll när Madde endast hade med Lexus (chihuahua) så brydde hon sig inte alls så egentligen vet jag inte vad hon pysslar med. Men oavsett har hon gjort 0 utfall och hon har hanterat barn riktigt bra också. Igår satt vi med Madde och gänget från Flamman på nya stranden där massor av barn sprang och åt glass nära oss men hon gjorde absolut ingenting. 
Hon har också hanterat flytten väldigt bra, hon var lite förvirrad i början och speciellt när vi går förbi mammas hus då hon gärna vill svänga in där. Nu har hon börjat förstå vart vi bor iallafall. Hon älskar att stå/sitta i sängen och kika ut genom fönstret och hon skäller inte alls på ljuden i trapphuset. Det enda som oroar mig är grannhundarna. Det bor nämligen 2 border collie mix tikar på bottenplan varav 1 är reaktiv. Ägarna är något äldre och rätt nya här också. Dom har bott i villa innan så hundarna är inte vana vid att gå i koppel. Och det märks... Dom släpas efter hundarna som fjädrar. Dom har absolut ingenting att säga till om när hundarna vill något. Som tur är har jag aldrig mött dom när jag haft med Nea men jag oroar mig över dagen då jag kommer möta dom. 

Idag har vi varit ute på sjön med mamma och Agne. Vi åkte imorse och tog båten ut. Jag misstänkte att Nea skulle ha svårt att gå på båten då bryggor inte är hennes grej vilket rent logiskt borde göra båten värre. Jag vägrade dock bära henne och efter lite övertygelse så gick hon ombord. Hon gick upp rejält i varv dock men det släppte hon så snabbt vi kom i land, att hoppa av båten var inga problem. Sedan hade vi en super härlig dag på en ö där bara vi var. Nea och jag gick runt ön och Nea fick vara lös då det inte var någon där, av djur bara fåglar och vi var omringade av vatten. Nea njöt av att skutta runt löst, klättra på bergen, doppa tårna i sjön och söka upp en fågelskelett. Jag följde henne och hon följde mig. Inga konstigheter och inga krav. Vi bara var. Det var så underbart! Efter våran promenad låg vi och solade ett tag innan molnen dominerade himlen och vinden blåste kallt. Då packade vi ihop och åkte en sväng med båten. 
Nea hoppade ombord som om hon aldrig gjort annat. Väl på båten somnade hon som en stock och sov mesta delen av vägen vi åkte. Väl vid bryggan igen tvekade hon på att hoppa av men det gick bra. Den där bryggan är svår, jag förstår inte heller vart det obehaget kommer ifrån? vi knatade till bilen där hon somnade om och sov hela vägen hem igen. 

Nu ligger hon och sover fortfarande sen vi kom hem. Vi åt lite glass förut, jag har packat upp våra grejor, gjort mat och smörjt in min stackars solbrända rygg. 
Vila väntar i några timmar till sen är en promenad med Madde planerad innan vi vilar och gosar resten av kvällen! 😊


/

Lise 🎈

And still I rise

Hej, nu var det ett tag sedan. Väldigt länge sen faktiskt. 

Jag har tänkt skriva många gånger men aldrig riktigt känt för det. 😊
 
Det har hänt en del sedan sist. 
Jag har bråkat med Gnestahem om lägenhet då dom tydligen har rätt att bestämma vad jag har råd och inte råd gällande lägenhet. Sedan är den jag pratade med helt idiotisk eller så spelade h*n bara. H*n lyssnade inte på vad jag sa vem fast jag pratade som om jag pratade med ett barn, sedan drog h*n förutfattade meningar istället för att lyssna och ta åt sig vad jag sa. 
Hur som helst så har jag en lägenhet nu, en skolåda på 28kvm, som jag och Nea flyttar till nästa vecka! Inte en dag försent! 
 
Nea har löpt nu utan utslag och utåtriktad energi. Hon har faktiskt blivit lugnare av någon konstig anledning och hanterar okända hundar rätt brs faktiskt. Utfallfri var hon väldigt länge trots löp vilket är stort för henne tills häromdagen. 
Jag kände att vi var redo att testa weightpull så vi hakade på Kajsa när hon skulle dit och träna. Först gick vi en dragweight runda och Nea var lugn hela vägen. Det sjuka var att hon kunde gå bredvid och mellan okända hundar! Helt sinnessjukt! Hade någon sagt för 2 månader sen att vi skulle gå en dw runda och prova wp med hundar så nära oss så hade jag bara skrattat. Jag hade aldrig någonsin trott på det och ännu mindre med tanke på att hon precis gått ur löp. 
Jo, hon fick ju prova vagnen. Hon tog det bra, lite fundersam och nyfiken men fortsatte köra på. Lite mer rutin och vana på det så blir det klockrent tror jag! 
 
Jag har inget nytt egentligen. Jo, äntligen nya knä ortoser! Och skoinlägg. Jag har dessutom gått ner i vikt såpass att jag har M i kläder nu! Jag har också börjat tycka om mig själv igen och bry mig om mitt utseende. Självförtroende har höjts och jag känner mig piggare på den fronten. 
Jag har på en annan front pendlat lite in och ur depression men det är nog mycket pga jag bor här fortfarande. Jag märker själv när jag får mina tecken på depression - sover mer, vill ha det mörkt, bryr mig inte om speciellt mycket, äter antingen massor eller inget alls. Smärtan pendlar också, mycket i takt med hur vädret svänger och depressionen. 
Jag blir däremot gladare och lättare när jag tänker på att jag ska flytta snaaaart! Jag har tom köpt en del nytt, så kul! Ser verkligen framemot att inreda så jag trivs sen. 
 
Nu är klockan mitt i natten och även fast jag hade en hel hög i mitt huvud att skriva om så är jag så trött att huvudet inte hänger med. Jag ska bli bättre på att uppdatera nu när vi ska flytta och sånt så ni som vill kan följa hur allt går! Sen hur länge det håller i vågar jag inte säga 😉
 
Lite blandade bilder; 
 

God natt! 😊😴

/ Lise 🎈
Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo | LCHF - Recept och mycket mer!