www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Den föraktade kylan & kroppen

Jaha... så är hösten här med all sin kraft. Bladen skiftar färg, regnet faller och kylan har faktiskt inte smugit sig in i år utan slagit till riktigt snabbt. Jag hatarälskar hösten.
 Min kropp hatar den och allt vad den innebär - ännu mer, intensivare smärta, mer ihållande stelhet, höjda mediciner, mindre vilja att göra något, extra trötthet och har jag otur kommer även depressionen på besök. 
Mitt sinne och min själv älskar den - alla vackra färger, sköna vantar, härliga regn, fallande löv, alla vackra landskap som skiftar i olika nyanser och färger. Fridfullheten och oftast ensamheten då många drar sig inåt mot brasan och fsmiljestunder med varm choklad. 
Mitt huvud är dock av blandade åsikter - pga av allt jag redan nämnt. Det är så påfrestande med all smärta, all stelhet, all utmattning. Och att titta ut, längta ut i min älskade skog men att inte hitta energin till att faktiskt gå ut är bara deprimerande. Ledsamt. Det blir så lätt tomt, när den stunden på året man älskar mest är även den man fruktar mest. Och den kortaste på året för när alla löven fallit så är resten bara ännu mer deprimerande. 

Det har faktiskt inte varit så mycket på sistone. Jag har skött Eimys promenader (rehab pga senskada) bra, klockrent faktiskt. Nea har blivit duktig på att hämta och hålla även ute bland folk och i flock nu. 

Jag har varit hos ortopeden för att justera knäortosen. Det blev en ny beställd med iom att dom är rätt fullbokade och enda tiden som fanns var idag 08.00 så blev det inte en ny tid för att prova och hämta den förrän den 20 oktober. Får helt enkelt hoppas att knät håller sig på plats till dess och att smärtan inte blir allt för olidlig. 
Det är en ny ortos, en som inte ens ortopeden provat på någon än. Den kan låsas så att jag inte kan sätta knät i dom lägen där den lättast hoppar ur. Det ska bli intressant att få hem den och prova den. Jag hoppas innerligt att den fungerar och att den sitter bra. 
Jag hade faktiskt en tid idag, den 22 september, 8.00 men insåg att det inte gick några bussar från stationen i Västerås till sjukhuset förrän 09.11. Det är helt galet tycker jag, att man kommunalt inte kan ta sig till sjukhuset innan halv tio. Så jag fick avboka den och få en ny... inte förrän 20 oktober.
Frågade faktiskt om assistanshundar är välkomna på ortopedmottagningen och fick till min stora glädje till svar att det var dom! 😊

Jag tog disken i söndags, eller lite av den. Har inte orkat tidigare, är så trött, utmattad och trasig den mesta av min vakna tid. Jag gör mer eller mindre bara det jag måste. 
Ett glas sprack när jag diskade det så jag skar mig på handen. Relativt djupt men inget som behövde sys. Därför har jag också lite svårt att skriva nu, det är på handen nära fingrarna, mellan lillfingret och det intill. Även ut på lillfingret blev det skärsår. Så allt är inpackat och omplåstrat nu så det inte blir infekterat eller nå sånt. 
Gick över till grannen för att låna tejp och kompress då jag insåg att vi inte hade nä sånt hemma. Hennes ena hund Mimmi höll tass under tiden. 

Projektledaren, som har hand om mitt jobb, och jag håller på å fixar en ansökan till försäkringskassan om högriskskydd. Han verkar väldigt förvirrad om hur det går till men ja.. jag har fyllt i min del och ringde läkaren idag för att be om läkarutlåtande för både EDS:en och migränen men vi får se hur det ser ut när jag får det... Dom är inte direkt kända för att göra rätt där borta.
Förhoppningsvis ska jag hinna göra en arbetsbedömning så snabbt som möjligt också, helst innan min anställning går ut. Jag förstår verkligen inte varför ingen tagit tag i det här tidigare då alla inblandade vet mycket väl om min höga frånvaro! Den var skyhög redan från början men ingen har brytt sig förrän nu och anställningen går ut i december. Helt galet, den här anställningen var ju till för att se vad man klarar och inte klarar, få erfarenhet osv. Men trots att min sjukdom funnits från början av anställningen... så har ingen tagit tag i det. Det är väl det som kallas att kämpa förgäves? När alla ser men ingen gör något. Det är både kommun och arbetsförmedlingen som är inblandade så någon borde gjort något för länge sedan men nej, det enda dom gjort är att säga i.början på sommaren "vi tror inte du klarar att ha ett heltidsjobb". No shit, sherlock! Men varför har ingen gjort något... varför ska alltid jag hamna utanför och aldrig få hjälp? 
Kanske är det därför jag är så utmattad. För att all konstanta kämpande ger ändå inget resultat.

Jaja. Dags att sova igen kanske, imorgon är det jobb som gäller. Kanske. Förhoppningsvis. 

http://www.buzzfeed.com/zebrazebrazebra/31-random-facts-about-ehlers-danlos-syndrome-v5ff#.treqEzVl2
Värt att kolla på!





/ Lise 👋
Kommentarer
Postat av: pozyczka internetowa

I really like your blog.. very nice colors &
theme. Did you create this website yourself or did you hire someone to do it
for you? Plz answer back as I'm looking to create my own blog and would like to find out where u got this from.
thanks

Svar: Thanks, So happy to hear that you like my layout 😊 actually I've downloaded the design from a Swedish site but if you Google you might find something that works for you too. 😊 good luck!
Lise

2017-10-09 @ 09:26:53
URL: http://blogs.stiften.dk/gregoryrostyslavw1w

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo | LCHF - Recept och mycket mer!