www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Hur kan 1 mil kännas som 3?

Well, dagen igår blev inte så lyckad. Jag tänkte jag skulle vara duktig och ta oss (mig och Nea) till Karlslunds Motioncentral där dom har flera sand- och grusbackar för träning. Nea skulle verkligen behöva träna lite. Men i onsdags kväll fick jag huvudvärk och efter ett tag fick jag dom bekanta ilningarna, synbortfall och förvirrningen komma smygande. Jag tänkte jag skulle ta en migräntablett när jag gick och la mig men så duktig som jag är så glömde jag det. Applåder för mig, tack! Såklart slapp jag dock inte undan tack vare lite sömn utan jag vaknade med migrän i torsdags morse så det var bara att plåga sig upp i solskenet för att ta den där jädrans tabletten. Den är så hemsk att ta när jag redan har migrän då jag alltid, utan undantag, mår så fruktansvärt illa under anfallen. Tabletten är inte en vanlig tablett utan en munsönderfallande så den snabbare går ut i blodet och ger verkan, men också för att jag lätt ska kunna ta det närsomhelst, vartsomhelst vid minsta lilla symtom på migrän. Att den är munsönderfallande innebär att den "smälter" i munnen, den är smaksatt med antingen mint eller jordgubb. Minten klarar jag oftast av men jordgubben får mig att kräkas varenda gång. Dessa äckliga smaker och konsistensen blandat med sjukligt illamående och ofta kräkningar under mina migränanfall är inte en bra kombination. Jag brukar vara lite lätt olydig och svälja ner den fort som attan med en hel del vatten.
Mer än halva dagen igår låg med migrän. Resterande tid tills jag blev lagom återställd spenderade jag på soffan med enbart en liten, slöttlysande lampa tänd och kollade TV. Jag kollade klart på serien Hemlock Grove vilken förövrigt var seg genom alla säsonger, konstig och kom aldrig riktigt igång, och fick en blackout. Jag ´kommer ihåg att jag låg på soffan under en filt med Nea raklång över mig, men i nästa sekund var vi plötsligt ute. Detta framkallade en panikångestattack, jag får nämligen lättare ångest när jag har migrän. Jag har inget minne whatsoever av att ha rest mig upp, att ha tagit på mig ytterkläder, att ha kopplat Nea eller gått ut. Jag har inte ens ett litet minne av att jag tänkt tanken på att gå ut. Jag har många jobbiga symtom när jag har migrän som synbortfall, ser blixtrar och/eller färger, tappar minnet, kan inte prata, händer och fötter domnar bort osv. men jag har aldrig någonsin fått en blackout. Det var fruktansvärt äckligt, galet läskigt. Jag hoppas inte det händer igen! Jag rastade oavsett klart Nea när jag hade hämtat mig innan vi gick in igen. När Felix kom hem på kvällen, han jobbade stängning, hade jag börjat kolla på Johan Falk. Vi kollade klart den och sedan tände vi lampan och spelade yatzy tills vi la oss. Då kom jag faktiskt ihåg att ta en migräntablett, alla känningar hade nämligen kommit tillbaka. Här tycker jag faktiskt att jag förtjänar en applåd!
 
Idag däremot så vaknade jag upp och var sjukt trött. Efter några minuter däremot så kände jag rätt så utvilad för engångsskull. Det händer inte ofta!
Jag har tack vare detta plcokat lite smått, tvättat handdukar och filt, umgåtts med Felix, sagt hejdå till Felix som åkt iväg över helgen, bokat promenad med Peter, klippt Neas klor, smörjt Neas tassar och kört Nosework med Nea. Noseworken gick bra, jag kände för att steppa upp svårigheten lite då hon söker av så himla lätt och snabbt här hemma så jag gjorde två distraktionsdofter - te och kaffe. Dom två första gångerna var hon väldigt fundersam, stannade till och markerade några sekunder på både te och kaffet. Jag ignorerade henne båda gångerna tills hon markerade rätt och efter det rullade det på rätt bra. Jag såg att hon blev fundersam varje gång hon nosade förbi en distraktion, hon saktade ner och man såg verkligen hur geniknölarna jobbade. Hon markerade dock inte mer på dom utan sökte av hela området och frysmarkerade korrekt vid eukalyptusen varje gång.
Jag mötte Peter vid Haga skolan, jag kom lite tidigare så jag passade på att fotografera Nea lite när hon stod och satt på en sten. Jag försker lära mig inställningarna bättre för att kunna utnyttja min kamera maximalt. Jag är faktiskt nöjd med hur bilderna blev, som jag även la ner tid på lite bildbehandling i lightroom nu ikväll. Peter och jag begav oss sedan, med hundarna såklart, iväg till Karlslunds motioncenter för att gå i spåret. Vi valde att gå det på 10km, jag har gått lika långt där förut men aldrig riktigt följt vägarna och skyltarna utan gått som jag behagat ut i skogen och ut i spåret igen osv. Så det var nytt för oss alla. Det var oerhört långa 10km måste jag säga, jag har nog aldrig i hela mitt liv gått en så lång mil. Det kändes som vi gick minst 3 mil, helt sjukt! Både jag och Peter blev väldigt trötta i benen, hungriga och törstiga. Vi har gått flera mil tillsammans förut och det har aldrig varit några konstigheter men det här var bara galet. När vi nådde en skylt med siffran 4 på så blev vi helt paffa och kunde inte för våra liv tro att vi endast gått 4km och hade 6 kvar!? Då måste vi lätt gå över en mil. Men nej... Det var korrekt. All in all så gick vi ca 15km sammanlagt med hundarna. Nea blev nöjd iallafall och ligger fortfarande nöjt och sover. Hon har varit uppe och tiggt lite plocksallad som jag åt till middag och skällt på regnet som ingen bjudit hit när det smattrade mot fönstrena men annars verkar hon nöjd för idag. Jag lyckades bli sjukt rädd under vägen också vilket vi skrattade gott åt länge. Åhjisses. Det var nämligen så att Pyret är rädd och vägrar gå om Peter halkar till. Jag kollade på henne när Peter halkade till medan vi pratade och sedan var det inte mer med det. Strax efter det här hörde jag ljud precis bakom mig, det lät som om någon gick exakt bakom mig, vilket var väldigt skrämmande med tanke på att det började bli mörkt ute, vi var helt ensamma i skogen-ish och hade ingen aning om vart närmaste civilisation var. Samtidigt som jag registrerade att någon faktiskt rörde sig bakom mig hörde jag små grymtande läten, vilket på något sätt blev creepy och jag kände i magen hur rädd jag blev. Jag ökade därför takten, kortade Neas koppel så hon var närmare mig och kikade bakåt - men såg ingen. När jag kollade ner så var Pyret precis intill mitt ben och jag höll på att dö av rädsla. Jisses va vi skrattade åt detta sen! Sjukt äckligt just i det ögonblicket men efteråt när jag insåg att den stalkande grisen faktiskt var Pyret så var det istället fruktansvärt kul! Dagens bästa, absolut! 
Efter promenaden lämnade jag Nea hemma, kastade upp filten på tork och sedan gick jag och Peter till Willys för att handla. Vi båda valde plocksallad till middag, det var Peters idé från brjan dock. Vi köpte också dom nya Polly'sarna som kommit med smak av Kick, eller ja mer salt lakrits och hallon. Tråkigt nog har dom vanlig mjlkchoklad med också, jag tycker dom kunde skippa en tredje smak isåfall eller hitta en till ny smak. Men, dom är himlans goda! Riktigt, riktigt lyckat! Mums!
 
Det där ang. att Felix är borta över helgen, så var det igår med blandade känslor. Jag tänkte en del på det igår vilket kanske inte var så smart med tanke på migränen men då var det både jobbigt och skönt. Jobbigt för att vi inte varit ifrån varandra en enda dag sedan han gjorde slut och skönt för att få lite avstånd.
Idag är det mest skönt. Sedan skulle det inte förvåna mig om det ändras något under helgen, men gör det det så får jag hantera det då. Det är bra med avstånd nu, att lära mig att inte alltid vara med honom, att släppa taget mer än gjort hittills. Det är nyttigt. Det är bra. Det är faktiskt skönt på ett sätt också, att vara ensam, reflektera över saker själv och som redan sagt, få avstånd. Få stå på egna ben även om det bara är från torsdag till söndag.
 
Nu är tanken att krypa ner under filten på soffan, kolla på mer Johan Falk eller kanske hitta en ny serie att kika på, äta Polly Kick, Estrellas Ranch stjärnor och bara dega. Först ska Nea ha mat såklart, hon stirrar på mig som om jag vore en djurmisshandlare för att hon inte fått maten i tid. I tid är runt halv 8, det är oftast då hon brukar resa sig upp, sträcka på sig, gäspa och prata lite, gå till köket, stanna i dörröppningen och vända sig om och titta på mig med en blick som säger "hallå, kom nu, matdags!!" innan hon går vidare in i köket där hon står och glor på mig en stund om jag inte reser mig upp. Om jag ignorerar henne hoppar hon upp i mitt knä eller sätter sig precis intill mig och stirrar på mig, petar på mig både med nosen och tassen. Hon är oftast in my space, så nära så jag känner hur hon andas på mig, medan hon stirrar. Det är väldigt gulligt men också något irriterande ibland om man är mitt uppe i något. Frågar man henne då om hon vill ha mat vickar hon så mycket på huvudet att det ser ut som att hon kommer vrida det 360 grader. Sedan hoppar hon upp, viftar hejvilt på hela... ja vad ska man säga, ryggen? För inte är det bara svansen, inte. Medan maten görs iordning hör man henne alltid smaska och slicka sig om munnen, när jag sedan ställer ner skålen sätter hon sig ner och håller upp tassen som hon sedan ger mig i ren vana innan hon äta. Rutiner är kul, men har man haft rutinerna för länge så får man en sån hund som invaderar ditt space tills den får det den vill... ;)
Ikväll är det Emmzo helfoder oxe, en bit nötrevben, blodmjöl och tillskottet leder/muskler från Stjärn Örter som står på schemat. Hon lär bli nöjd, men kanske ska jag servera det i slowfeedern bara för att vara lite jobbig... Vi får se. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag hoppas ni får en trevlig helg, även om helgen inte startat än. Troligen kommer jag nog skriva under helgen också, om jag känner att jag har något att skriva!
 
/
Lise 🎈 
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo | LCHF - Recept och mycket mer!