www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Kul helg

Hejhej!

3 dagar sen nu... och egentligen har det inte varit så mycket som hänt. 

I fredags städade jag lite hemma, tvättade, packade inför lördagens hundutställning och tränade med Nea. Hon var jätte duktig. Sedan gosade vi resten av dagen tills Felix kom hem och vi spelade UNO resten av kvällen. 
Jag gick och la mig runt 00, klockan var ställde på 4, 5, 5.30, 6 och 6.30.... bara för att jag inte skulle försova mig. Jag är relativt duktig på det speciellt då jag är vaken sent och oftast inte har något att göra om dagarna så brukar jag halv-medvetet stänga av väckarklockan och tänka vad fasiken har jag ställt den så jädrans tidigt för!? Det händer också att jag petar, puttar eller sparkar på Felix för att han ska stänga av sin fruktansvärt irriterande klocka, för att sedan inse att det är min som ringer. Dom tur är verkar han aldrig komma ihåg dessa fina väckningar. 

Lördag då, var en kul men ack så energikrävande dag. Upp klockan 6, dricka ett glas chai-havredryck för att äta frukost fanns inte på kartan. Inte så tidigt, det är bara äckligt, men chai-havredryck och ett minipiller går alltid ner oavsett vad. Nea låg kvar i sängen tills jag ställde ner hennes matskål och tittade på henne samtidigt som jag sa varsågod. Det händer aldrig, hon kommer och sitter som ett tänt ljus vid min sida så fort jag rör hennes matskål.... men hon är inte en morgonhund. Sådan matte, sådan hund, kanske? Hon hoppade ner och gick sakta fram till skålen och åt sakta med halvslutna ögon. Efter maten rapade hon nöjt, sträckte på sig, tittade på mig som satt i soffan och skrattade åt henne innan hon vände om och gick in till sängen igen där hon gosade ner sig bredvid Felix för att somna om. Jaja, bara att göra sig iordning. Packa det sista. På med smink så jag inte ser helt förstörd ut, på med tjocka kläder (fodrade leggings, jeans, linne, tunn tröja och en stickad tröja) sedan kalla på Nea i 5 minuter innan jag fick lyfta upp henne från sängen. Hon tog sig från Felix till min sida av sängen som är närmast hallen, innan hon kraschlandade på kanten och viftade på svansen, drog upp mungiporna som om hon log och tittade på mig. Ut? Nu? Såhär tidigt? Nej, det skulle hon inte gå med på frivilligt. Tur hon har en matte som är envisare än henne... jag lyfte således ut henne i hallen där overall åkte på, sele och flexikoppel och sedan gick vi ut. Hon gick sakta och nästan halvt bakom mig dom första 5-10 minuterna så jag kände att runt skogen var nog inget alternativ. Det var dock inte så kallt som jag räknat med, men eftersom dagen skulle spenderas i ett ridhus så kändes det lika bra att fortsätta känna sig som en uppstoppad korv. Runt Oxhagen fick duga och springa lite lös i Varberga parken. Då piggnade hon till... men när vi kom in igen så var det ändå raka vägen till sängen som gällde. På så sätt är Nea väldigt skön, jag behöver aldrig oroa mig för att hon väcker mig tidigt eller vill ut tidigt, om det inte krisar förstås. Hon vill gärna sova till tidigast 10. 
Men inte denna lördag. Jag packade det allra sista, kylvarorna. Mat, vatten, dricka, godis, köttbullar och det viktigaste - energidricka. Sedan lurade jag upp Nea från sängen igen, motvilligt gick hon upp med en suck och tog godiset jag lockade med. Sedan gick vi mot Peters bil. 

Resan till Karlskoga gick bra trots att alla inblandade var trötta. Peter var nervös också men jag var rätt lugn. Det enda jag kände lite nervositet över var just den faktorn att ta sig från bilen, förbi alla hundar, till vaccinationskollen, återigen förbi massor av hundar på trång vägar där jag även vet att många inte har koll på sina hundar. Nea brukar vara rätt lugn på utställningar eller såna tillställningar över lag, på något sätt blir hon... ja, vad ska man säga... chockad? Lobotomerad? Ah jag vet inte, men om hon inte blir riktigt trängd så bryr hon sig inte om några hundar iallafall. 
Hon var väldigt gnällig och ylade på vägen från bilen till ridhuset men lugnade sig medan funktionären kollade vaccination och satte en rosa klisterlapp på Neas koppel. Sedan insåg jag att hon inte alls var lugn utan hon samlade kraft och drog ut alla terrier-nerver till utsidan. Jäkla terrier. Vi tog oss förbi en reaktiv flatte på nära avstånd, Nea brydde sig inte om hunden framför oss eller att Pyret var bakom. I sekreteriatet skulle jag lämna en lapp och satte då Nea på min vänstra sida då det stod en pojke med hund i långt koppel som gick fram till alla andra utan att han brydde sig. När hunden kom för nära, såklart när jag hade min uppmärksamhet på tanten i sekreteriatet så var Nea tvungen att skrika åt den lilla skiten att hålla sig undan. Ett utfall alltså. Jag röt åt pojken att han nog ska hålla i sin hund och ha koll om han vill ha någon hund kvar. Tanten i sekreteriatet sa "hoppsan!" och tittade på mig men jag ignorerade henne och gick vidare. Jag var inte på humör för pojkar med hundar i långt koppel och adrenalinet steg högt. Hjärtat slog hårt, oron tog över, klumpen i magen kändes som en gigantisk värkande tumör och huvudet kändes kokhett. Jag tog oss trots detta förbi massor, massor av olika slags hundar i olika färger, storlekar och med olika energier och intentioner. Nea sa inte ett ljud och höll sig tätt intill mig men jag såg på henne hur alla terrier-nerver var på helspänn. Vid ring 3 satte jag ner buren och släppte in Nea som mer eller mindre tryckte sig in innan jag ens hunnit ta ut väskan jag tillfälligt hade stoppat in där. Sedan tänkte jag alla utkikshål i buren så hon kunde vila, slappna av och ha sin trygghet ifred. 
Där fick hon vara tills Schappendos hunden var i ringen då jag tog ut henne för att ta av overallen och kika runt lite. Det gick bra tills frallan Topaz som satt i hundvagnen snett bakom oss tittade på Nea. Av någon anledning var det inte alls OK vilket ledde till ett utfall, men jag lyckades bryta henne relativt snabbt. Bakom oss stod en kvinna med 3 goldens varav en drog sig mot oss och Nea hade stenkoll på den. Jag valde då att ställa Nea, värma upp lite alltså, så att hon såg hunden men fokuserade på att stå för extra störningsträning. Gick jätte bra men jävlar vilken kraft hon la i kopplet och det gick inte att missa att hon är en terrier. 
Amstaff valparna var inne, och jag satsade på att värma upp mer. Ställa lite och trava lite. Hon skötte sig bra förutom just den detaljen att hon la all terrier-kraft hon äger i allt hon gjorde. Hon var på toppen av detta frustrerad vilket märks tydigt då hon nyper mig hårt i fingrarna när hon tar godis. Musen vi tränat med henne och fått mycket framsteg med var inte värt ett ruttet öre ska jag tillägga. Så det var bara godis som gällde. 
Tikarnas tur. Ett djupt andetag, räta till utställningskopplet, som jag förövrigt valde att använda det svarta då det kändes tryggare och gå in i ringen. Domaren kikade på hundarna och vi sprang 2 varv. Vi var bakom den andra tiken, och Nea var sjukt taggad och ville mest skutta eller gallopera. Jag stannade upp och sa åt henne att tagga ner och fick visa lite trav iallafall. Under individuella bedömningen var Nea inte alls sugen på att visa tänderna men det gick tillslut. Domaren var faktiskt väldigt duktig, jag som varit så tveksam till henne efter att kollat upp henne innan. Jag ställde henne och tyckte vi fick väldigt bra kritik av det jag hörde. Sedan skulle vi springa fram och tillbaka, och efter det runt i ringen. Nea vägrade trava återigen men domaren gav sig inte och gav mycket hjälpsamma tips för att jag skulle kunna visa min hund på ett bra sätt och för att få fram Neas bästa sidor. Det slutade med att hon travade jätte fint. 
Vi blev placerad som 2a tik med hederspris. Låter super bra, jag vet - men det var bara 2 tikar! Jag är nöjd ändå, för domaren var jätte duktig, Nea visade sig bra i slut ändan och jag åkte inte dit för att få resultat utan för att träna både henne och mig samt få henne bedömd som vuxen. 

Nea fick fin kritik förutom det jag redan vet då som att hon är för smal för utställning, eller som domaren så fint uttryckte sig "har något för uppdragen buklinje och för tydligt markerad midja", skulle behöva mer utfyllnad i bröstet och rör sig med för höga frambensrörelser. Jag tror vi borde satsa på att skola om henne till dressyrponny. Helt ärlig tror jag hon skulle komma längre där 😉
Domaren öste beröm över henne utöver kritiken också vilket är super kul. När jag kom ut ur ringen kom en kvinna fram som jag aldrig i mitt liv sett. Hon öste massor av beröm över mig och Nea, hur fin Nea är och vilka otroligt fina rörelser! Hon gav också tips som jag absolut ska tänka på till nästa gång. Jag antog att hon tillhörde det andra AST gänget för annars brukar det bara vara "kamphundsfolk" som bryr sig om andra kamphundar, men dom som skulle ställa staffe visste jag redan vem det var. Det visade sig sen att hon inte alls tillhörde dom utan hon stod och pysslade med sina pudlar! Jag blev jätte förvånad, super kul att en "pudel-tant" tycker om min gris. Peter sa att hon följt oss helt förundrat när vi var i ringen. Jätte kul att höra!
Ännu roligare blev det när jag fick kritiklappen och insåg att Nea inte alls är en amstaff längre utan nu är hon en Staffe. Jag visste inte att man kan byta ras sådär, men uppenbarligen kan man det på utställningar. Det ska bli kul att prova på att bo med en staffe men jag hoppas innerligt att hon återgår till amstaff inom ett par dagar... inget illa menat mot staffar men jag föredrar amstaff och framförallt Nea, in all her glory. 😉 

Peter ställde Pyret en stund efter, hon blev placerad som 3 tik av 4. Hade hon inte passgått istället för att trava så hade hon blivit bättre placerat men jag tyckte hon visade sig fint när hon ställdes iallafall även fast hon inte rörde sig korrekt. 

Jag köpte ett träningskoppel i läder som var på rea, hela 150kr! Värsta kapet, sista som fanns kvar och super skönt läder var det. Jag köpte också en kampfläta att ha i hundjackan. Sedan åkte vi hemåt. 

Vi parkerade bilen i skuggan och sprang snabbt in i ett fåtal affärer innan vi anlände hemma, Peter skulle kolla efter en specifik present till sin mor och jag letade efter spelet monopol. Hur svårt ska det vara att få tag i i en fysisk affär? Ica maxi har det inte, inte akademibokhandeln och inte BR leksaker. ÖB säljer inte sällskapsspel alls och Toys'r'us tror att alla människor som lever på planeten jorden är bilijonärer. Så jag köpte inget. Vi åkte hem istället. 

Väl hemma knatade Nea raka vägen till vattenskålen innan hon hoppade upp i sängen och slocknade väldigt snabbt. Jag redigerade lite bilder och varvade ner en stund innan jag jpinade henne i sängen
 Vi sov 1 och en halv timme och gosade i ytligare 30 minuter innan vi gick upp så jag kunde äta något. 

Resten av lördagskvällen spenderade vi på soffan, gosande och avslappnade. Nea var helt slut. Hon blev dock jätte glad när hon såg snön som kommit och insåg att skaren som varit numera är ersatt av fluffig vit snö. Hon har haft så svårt att gå på skaren, med skavsår på tassarna av den hårda ytan men nu kan hon kuta på som vanligt.  

Idag sov vi ut och klev inte upp förrän 12. 
Vi åt frukost och tog en promenad runt Oxhagen. När vi kom in gjorde jag lite inventering i köket samtidigt som jag städade ur skåpen där och kastade sådant som gått ur på datum. När det var klart gick vi ut och busade lite i snön och nu ligger jag i ett på tok för varmt bad och svettas som en vattenglaska i en bastu. Hua. 

Nu ska jag raka bort vinterpälsen och sedan duscha. Och komma på något att äta idag... det är alltid den stora frågan - vad ska vi äta? Hmm... 


Ha en trevlig söndagskväll! 


/ Lise 🎈 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo | LCHF - Recept och mycket mer!