www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Trista dagar

Att vädret är grått och trist gör inte humöret bättre. Jag känner mig lite som vädret faktiskt, trist, grå, lite regnig emellanåt. Vad det betyder riktigt vet jag inte, men det känns så! 

 
Idag vaknade jag vid 9 men kände inte för att gå upp alls så jag låg kvar till Felix kom hem från jobbet vid 12. Så jag och Nea har med andra ord nyligen gått upp! Vad vi ska hitta på idag har jag inte en aning om, vi behöver slipa på att trava och stå inför utställning den 25 februari så det kan vi nog göra. Kanske lite nosework också... vi får se vad vi hittar på. 
 
Jag insåg förut att jag lagt över 2000kr på medicin denna månaden. Det är ju helt sinnessjukt! Man kan inte vara fattig när man är sjuk och hur lätt är det att jobba när man är utdömd med 0 arbetsförmåga? Det enda positiva är att jag nästa gång har högkostnadsskyddet igen men det är alltid lika jobbigt att hämta ut mediciner när det gått ut. Det är mina morfinplåster som kostar skjortan, och det är min viktigaste medicin. Utan den är jag mer eller mindre paralyserad av smärta. Men men... är man sjuk så är man! 
 
Jag hoppas verkligen våren kommer snart. Det skulle vara så skönt med lite mer värme, soliga dagar och blå himmel. Det påverkar allt så mycket, allt känns något lättare när världen inte är så himla grå och trist. Det är ändå ingen vinter att tala om så varför inte slå på våren nu? Då kommer även sommaren snabbare! 
Jag ser faktiskt framemot sommaren, att förhoppningsvis bo i Gnesta då och påbörja ett nytt liv. Att försöka komma på fötter igen och klara mig själv. Det ska bli spännande att se hur det kommer gå... men det måste gå. Det måste bara göra det.  
 
Men alltså... det här med tillit. Varför är det så svårt? 
Jag låg och tänkte på det förut då jag spann vidare på kärlek, förhållande osv. Jag har jätte svårt för att lita på folk, jag tror också det är därför jag inte gillar folk överlag. För det får fasiken inte att lita på någon. Nu vet jag att jag lovat mig själv att aldrig någonsin mer älska någon så som jag älskar Felix, och den delen av mitt hjärta som älskar och tar hand om den avdelningen har jag stängt ner för gott nu, men hur ska jag någonsin våga lita på någon igen? Hur ska jag våga lita på att folk talar sanning, att dom menar det dom säger osv? Och om jag mot förmodan skulle få för mig att vilja bli sårad och dragen ner i skiten igen, hur ska jag våga lita på att den faktiskt älskar mig osv efter att den jag älskar mest av allt i världen visat sig inte haft känslor på länge...? Hur ska jag våga gå vidare från det här?
Det är också en anledning till att jag aldrig kommer gå in i ett förhållande igen. Jag kommer aldrig kunna lita på människan, jag kommer ständigt vara orolig och analysera allt i minsta lilla detalj. Tillit är svårt nog som det är utan en massa jobbiga känslor inblandade. Varför trassla till det i onödan? Varför tillåter människor andra människor att svika, såra och göra illa en om och om igen? Är alla människor så godtrogna, ligger det i "våran natur" att vara det? 
Nej nu börjar jag snurra igen och analysera. Det är inte bra. Jag behöver verkligen lära mig sluta hålla på såhär för det mår jag inte bra av heller. 
 
I mitt huvud är världen och även jag helt annorlunda. Jag är inte alltid så rak och ärlig som folk runt om mig tror och då framförallt inte när det kommer till hur jag mår och känner kring mig själv och mitt liv. Jag kan sitta och se en av mina nära i ögonen och svara "jodå, jag mår helt ok" medan jag i mitt huvud skriker, gråter och skadar mig själv om och om igen. Jag kan också helt lugnt sitta och kolla TV medan jag i mitt huvud sliter av mig håret, skriker rakt ut och vet inte vart jag ska ta vägen pga smärtan och/eller ångesten, jag kan skämta och le medan jag ser mig själv i huvudet som en ömtålig liten människa som inte kan stoppa tårarna från att rinna, som inte känner någon glädje alls och som inte ens kan komma på en riktig och vettig anledning att leva. 
Allt detta har jag gjort så länge jag kan minnas. Jag vet innerst inne att det inte är rätt, varken mot mig själv eller mot mina nära. Men det tar så mycket mer av mig att berätta varför och ytterst sällan vill jag prata om varför det är som det är. Jag vill inte svara "jag mår inte bra alls" när någon frågar och sedan behöva berätta varför eller förklara att jag inte vet varför, det bara är så. Jag vill inte vara en börda för mina närstående och vänner, jag vill vara den som utåt är stark och kan hantera saker även fast jag egentligen inte är det. Visst, jag är stark, jag måste vara riktigt stark annars hade jag inte levt så länge som jag gjort om man tänker på allt jag gått igenom. Det kommer jag aldrig förneka, jag är en stark person, jag har en förmåga att klara mig igenom saker.... men det påverkar mig mycket, mycket mer än någon förstår. 
I mitt huvud är det som om jag är en annan person som lever ett annat liv. Ibland är det bra och ibland är det dåligt. Just nu är det bara jobbigt då jag mår som jag gör vilket garanterat också framgår av det jag skriver här i min blogg. Jag känner mig som vädret - grått, trist, ledsamt och tungt. 
 
Nähe, nu är det nog dags att ta tag i denna gråa dag, vad det innebär mer exakt får jag fundera över! 
 
 

/

Lise 🎈
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo | LCHF - Recept och mycket mer!