www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Överanalyserande

Senaste dagarna har varit som i en dimma. Egentligen vet jag inte riktigt varför för jag är inte deprimerad eller så. Möjligtvis nedstämd och kämpar för att behålla masken så snabbt jag inte är själv men utöver det och den vanliga värken & tröttheten så är det inget speciellt... 

Jag tror inte jag gjort något speciellt iallafall.
 
Tankarna går just nu på högvarv. Allt som sägs och skrivs ska tänkas över, analyseras och helst till den grad att jag går ångest och måste skrika BRYYYYT i mitt huvud likt så jag gör åt Nea när hon gör något hon inte får, fast Nea får en snäll glad röst medan min är mest frustrerad. Jag vet inte varför det är så just nu. Möjligen för att allt förändras nu när Felix gjorde slut. 
Är jag värd att lägga energi på? Är det värt att försöka få ordning på livet igen? Är det värt att fortsätta kämpa? 
Menar folk det som skriver/säger? Har dom något dolt i det, finns det något att hitta mellan raderna? Är det verkligen så eller hittar dom bara på? Varför gör/säger dom som dom gör och vad betyder det mot mig? 
Nej jag vet inte. Tänk va skönt det vore om man hade en dosa till hjärnan som man kunde styra emellanåt, tex höja/sänka volymen, stänga av, sätta på, spola framåt/tillbaka, välja att inte tänka på vissa saker, stänga av vissa minnen osv. Det hade ju varit helt underbart... men nu är ju inte livet så lätt alls. Så egentligen är det bara att fortsätta antar jag... 
Bara för att inte göra så någon tror jag faktiskt är deprimerad, för det är jag inte, och långt ifrån självmordsbenägen, så tänker jag säga att har jag klarat det en gång så klarar jag det förhoppningsvis igen. 
 
Iallafall tror jag jag är på rätt spår. Igår var jag hos läkaren pga mina skumma blödningar från underlivet som kommer och går men nu senaste månadena även varit under och efter mens. Som tur är såg mitt cellprov fint ut i somras så dom misstänker inte cancer men det kan ju vara något annat som spökar. Dom hittade inget värt att anteckna på vårdcentralen iallafall förutom att livmodertappen är lite irriterad men inget som borde ge dessa symtom som jag har. Det blev bara en klapp på axeln och en remiss till kvinnokliniken för närmare koll. 
Idag var jag äntligen hos läkaren och fixade sjukskrivning. Jag har bråkat med Varberga vårdcentral i flera månader om en tid för att bli sjukskriven och fixa allt kring "sjukpensionär-grejerna" men då dom inte har några fasta läkare där, bara hyrläkare, och jag är så jobbig (jobbig = står på mig) så är det bara chefen som tar hand om mig vilket inte är så bra heller då hon inte är läkare på heltid. Jag gav dom ett ultimatum innan jul och sa att om jag inte får en tid/kallelse under veckan så byter jag vårdcentral... Jag hörde inget så jag bytte. Efter jul fick jag en kallelse dock avbokade jag den då jag gett upp dom och redan bytt. 
På Haga Capio, som jag var idag, fick jag träffa distriktsöverläkaren som jag faktiskt tycker är rätt bra. Han är något äldre, pratar inte ren svenska men förstår precis vad jag säger och jag förstår honom. Jag har absolut ingenting emot utländska men jag har mycket emot dom som inte kan prata svenska och/eller knappt förstår svenska som jobbar inom vården. Jag har träffat så många av dom och det ger verkligen ingenting. Hur som, läkaren ställde frågor och verkade ta till sig det jag sa utan att döma. Han skrev ner allt och gjorde en grundläggande undersökning. Han nämnde även min diagnos Bipolär men jag sa att jag skulle vilja göra en ny utredning av psyk då jag inte alls tror på den. Han förstod vad jag menade och höjde på ögonbrynen när jag berättade att mycket svårt har hänt under åren men jag har ändå klarat mig helt psykisk-medicinfri under många år. Han sa också att ja, det låter som att det borde kollas upp igen men just nu låter vi det vara då det är kris inom psykiatrin i Örebro län. 
Vi gick iallafall genom mina bekymmer och fixade sjukskrivning till den sista mars. Under tiden ska jag få kopior och underlag från arbetsförmedlingen på båda mina arbetsbedömningar, som många inte vet har båda gått helt åt skogen och jag är bedömd med noll arbetsförmåga. Sedan ska vi ta det därifrån, då börjar nästa kamp med försäkringskassan om ativitetsersättning. "Mitt team" på arbetsförmedlingen här i Örebro har och är fortfarande fast jag inte längre tillhör dom, helt underbara. Dom har varit mjuka, förstående och tillmötesgående. Dom tror inte det blir något problem att bråka med försäkringskassan så jag hoppas verkligen dom har rätt!
 
Nu är tanken att jag ska lägga mig och vila en stund. Jag känner mig helt slutkörd.
 
Här är en bit av en låt jag lyssnar på som jag tycker har bra text; Ha en trevlig tisdag! 
 
Halestorm - I am the fire 
 

Am I brave enough?
Am I strong enough?
To follow the desire
That burns from within
To push away my fear
To stand where I'm afraid
I am through with this
'Cause I am more than this
I promise to myself
Alone and no one else
My flame is rising higher

I am the fire
I am burning brighter
Roaring like a storm
And I am the one I've been waiting for
Screaming like a siren
Alive and burning brighter
I am the fire

 
Ha en trevlig tisdag! 
 
/ Lise 🎈
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo | LCHF - Recept och mycket mer!