» Days that fly

Tjingeling! 

Nu var det ett sen igen... *skäms* 

Well, sen sist har det inte hänt så mycket fast jag har haft så fullt upp att jag är helt slutkörd. Jag har inte gjort såhär mycket på evigheter och det tar ut min kropp och mitt huvud totalt. 
Jag har gått mycket både med Anna och Madde, haft besök med sena kvällar, umgåtts med mamma, handlat, blivit med ödla, varit och köpt terrarium, städat, tränat Nea, ringt samtal, åkt till Örebro, byggt ihop två bokhyllor själv, hjälpt mamma på jobbet osv. För en vanlig människa är det säkert simpelt men för mig är det på tok för mycket.

Ang. Anna och Madde så har vi inte umgåtts tillsammans allihop så det blir en där och en här typ. Dubbelt upp alltså. Jag känner mig så taskig när jag är upptagen med en av dom, dom har också en förmåga att höra av sig precis när jag sagt ja till en. Jag skulle säkert kunna fixa så vi går alla tillsammans men jag vet inte hur mycket dom vill det och så har vi lite annorlunda relationer. 

Jo, ödlan. En morgon hade Felix skrivit. Jag förstod att det var något speciellt då han valde att skriva på Messenger vilket vi vanligtvis inte gör längre. Vi använder snap av någon anledning. 
Hur som helst så hade dom hittat en ödla på hans jobb i fruktleveransen. Felix tog hand om den sålänge och jag kollade upp i en grupp på fb jag är med i vad det var för någon. En husgecko visade det sig, en ung sådan av storleken att bedöma. Det var en från Norrköping som skulle hämta den men i sista sekund beslöt jag mig för att jag tar den. Eftersom ingen hade vägarna förbi så tog jag tåget upp i torsdags, den enda dagen Felix hade ledigt.
Det kändes lite skumt att åka till Örebro igen och framförallt att träffa Felix igen. Det var exakt 2 veckor sedan jag flyttade när jag åkte dit men det kändes som evigheter sen. Resan gick bra och SJ var för engångsskull i tid all the way. När jag närmade mig Örebro och när jag mötte Felix så funderade jag lite över känslan. Men det var ingen speciell känsla. Inga fjärilar, ingen ångest, ingen oro, ingenting. Det hela var ganska avslappnat och som vanligt. Vi åt på Burger King och satt vid slottet i väntan på mitt tåg. Jag valde att åka hem ganska snabbt igen, mer exakt 1 timme och 15 minuter efter jag kom dit, dels för att Nea var hemma och sen för att jag inte vill ha chansen att göra något dumt. Typ. 
Det var iallafall inga konstigheter från min sida. Jag tycker om Felix som en vän och kommer såklart alltid älska honom på ett sätt, han har mitt livs kärlek och det hänger ju kvar på ett hörn. Jag gav han en kram innan jag gick på tåget för att jag helt enkelt kände för det. Sen åkte jag hem igen och tro det eller ej - SJ var återigen i tid! Så häftigt! 

Husgecko alltså. Han, jo jag vet inte exakt könet men jag kallar den för han, flyttade in i terrariumet som jag gjorde iordning dagen innan. Rätt värme och rätt fuktighet, vatten och mat i form av mjölmaskar. Dom är nattaktiva och efter dagen han haft så förväntade jag mig inte att jag skulle se något av han, vilket jag inte heller gjorde. Han åt inte heller något förrän igår natt. 
Jag döpte han efter mycket om och men till Gimli. Madde tyckte han skulle heta Thorsten och Camilla tyckte Hans. Jag tyckte han såg ut som en Gimli. Passande vore nog mer ett Hobbit namn än ett dvärg namn pga storleken, han är bara ett par cm. Max 3-4. Mindre än min tumme och jag har små händer. 

d


Jag har köpt en ny säng som inte kommit än. Den kommer kännas sååå liiten, mer exakt hela 40cm mindre! Så konstigt. Men det blir nog lagom åt Nea och mig, och eventuell besök vi har om den inte vill sova på soffan såklart. 140cm. Dessutom är det lagom i lägenheten, 180 känns lite väl stort nu när jag är ensam och bor på 28kvm. Lägenheten ser förvisso större ut än den är men jag tror 140 vore helt perfekt. 
Jag har också köpt två nya hyllor som jag har längs väggen i "vardagsrummet". Den ena står Tv:n på och den andra kommer ett till terrarium stå på nästa månad förhoppningsvis. Det blev mycket ljusare och snyggare med dom där iallafall, dom är ek/vit, så den svarta fick flytta till köket. Jag kan ge er en rundtur i lägenhet; 

Hallen: 
Välkommen in! Här har ni hallen. Här möts man av en tokigt glad hund som kanske kanske inte beter sig som hon borde. Här är allt klart förutom en spegel som ska hänga på den tomma väggen, nyckelskåp och en dyna till bänken. 


Badrummet: 

Badrummet är dörren som finns i hallen. Den är klar nu, köpte lite grejer denna månaden så det kunde bli komplett. Hinken under handfatet ska bort dock. 


"Vardagsrummet": 

Fattas lite dekorationer på väggarna. Ska köpa två ramar till förstoringar och lite annat krimskrams. Samt terrarium på bänken då. Och byta gardiner. Förutom det så är der klart. 

"Sovrummet": 

Inte klart. Ny säng som är på gång, sängbord (hittar inget jag tycker om, måste vara ek) och gardinskenor ska upp i taket så jag kan fästa gardiner som en avdelare runtom. Dessutom ska byrån bytas ut till en i ek. Exakt vart avdelaren ska gå sen vet jag inte ritkigt än dock. 
Sen ska jag hitta på något kul att ha på väggen där. Får se vad det blir men jag kan tänka mig tavlor som passar i sovrum i olika storlekar. 

"Köket": 

Är nästan klart. Jag kommer ha en till kallax fast en 4 så jag kan ställa grejer på den istället för att den är lika hög som dom andra två + att där ska in flera instanser och lådor.... och ha mer ordning såklart. Nu står allt huller om buller och är lite (*host* ganska) stökigt. Samma i skafferiet men det behöver ni inte se.... 😉 
Eventuellt en ny klocka som inte tickar, för den gör mig galen varje gång jag ska sova, ny frys som är mindre och bilder på väggen under klockan är tanken. Jag har också funderat över om jag ska hänga upp något snyggt "stenliknande" i grått på väggen där vid diskhon och bänken för att det ska bli snyggare men vi får se. 

Och thats it! Mitt lilla krypin. 😊

Jag är rätt nöjd ändå faktiskt, det är bättre än jag trodde. Lägenheten är fräsch om än fruktansvärt varm men det överlever jag. Solen går upp och ner på den här sidan nämligen så fläkten är på dygnet runt och fönsterna öppna. 

Nea har skött sig bra sen sist. Inga konstigheter och inga utfall! Vi har mött en del hundar, igår råkade vi krocka med grannen i trapphuset såklart. Jag såg dom ute när jag var ute med Nea så vi tog ett extra varv i slowmotion runt huset så dom skulle hinna gå in. I trapphuset sen tränade jag Nea på att inte ha så bråttom upp när grannhundarna precis gått där vilket tog lite tid och jag trodde då att dom redan varit ute med båda sina hundar. Men icke. Dom öppnar dörren och ut flyger en hund i ett groteskt utfall - skall, hugg i luften, saliv flyger. Nea blev väldigt obekväm och skällde några gånger men stod kvar vid min sida tills dom fick kontroll över sin hund såpass att dom kunde ta in den och vi kunde gå upp trappen till oss. 
Jag visste att hunden var reaktiv då jag pratat med dom tidigare och nämnt att Nea inte tycker om andra hundar. Men jag visste inte att det var så illa... Nu vill jag ännu mindre möta dom med hund! 
Dessutom har jag insett att vi har nästan ett helt hundpensionat här i huset. I våran port är det 1 basenji, 1 papillion, Nea och 2 bc blandningar. I mitten porten är det 3-4 hundar jag inte riktigt har koll på. I porten längst bort, där Anna bor, så bor då Diva såklart, 2 blandisar, 2 rottweiler och någon ner. + att det bor fler hundar i husen omkring oss. Det är tur Nea blivit såpass trygg som hon är nu känner jag... Det hade blivit jobbigt annars! Vi mötte rottweiler tikarna imorse på relativt nära håll. Dom använde en blandning av reko och oreko - drog upp helstryp bakom öronen men belönade med godis. Jag har hört att en av dom är reaktiv också. Nea stod och tittade på dom, utan att göra något. Så duktig! 

Jag har städat heeela lägenheten idag. Alla 5 våningar. Så jobbigt! 😉 
Dammat, dammsugit, moppat osv. Det tog längre tid än vanligt då jag särade på sängen och tog kort för att lägga den på annons sånt gjorde rent under den. Nu ska jag och Nea ut med soporna och boka tvättid. 
Sen hoppas jag vi kan vila resten av dagen... Det skulle behövas. 


Lise 🎈


» Prisoner in your own mind

Hallå!

Idag är en sån dag då jag har orkat umgås med folk. Igår var inte en sån dag. 

Igår gick jag upp vid 12.30, gjorde alla morgon grejer och sedan satt jag och glodde ett tag innan jag gav upp om livet och gick till sängen igen. Jag kom på mig själv med att låta tankarna spinna iväg, jag insåg att jag mest satt och stirrade ut i tomma intet. Jag somnade efter en stund och gick upp igen vid halv 6. 
Jag har försökt att hålla sinnet positivt för att förtränga alla tecken på det jag hatar mest med att vara mig - dessa jävla depressioner. Jag vet att alla tecken är där, jag pendlar mellan att inte äta alls och äta massor, jag håller mig undan från folk, jag stirrar mycket, tänker mycket negativt och isolerar mig. När jag väl är med folk får jag tvinga fram något att prata om för jag känner egentligen inte alls för att prata. Allt känns tungt, mörkt och allmänt jobbigt. Därför försöker jag tänka positivt, äta regelbundet och umgås med folk för att bryta neråt spiralen och förhoppningsvis på så sätt kunna spinna uppåt istället för neråt. Jag önskar verkligen jag kunde veta varför depressionerna kommer men det finns verkligen ingen anledning alls, dom bara kommer när dom känner för det och skapar mer galenskap och kaos i min hjärna än vad som naturligt är där. 
Det är som att vara en fånge i sitt eget sinne. Jag kan aldrig bli fri från dessa svängar, tankar, detta mörker. Vad är det och vart kommer det ifrån? Och hur blir man av med det? 
Jo, det är klart jag vet hur det uppståt. Mitt liv har fasiken inte varit lätt. Och Ja, det är klart jag förstår att depressioner och nedstämdhet kommer komma emellanåt pga min sjukdom och smärtan. Det är bara naturligt. Men varför såpass ofta och så djupt? Inte bara det där mörkret som gör att jag måste hitta en anledning till att gå upp varje dag men så pass djupt att jag inte vet vad som är bäst för mig. Så vackert kallat självmordsbenägen, där jag rent av skiter i vad som är bäst för mig. Den svackan är så jävla jobbigt att jag blir ledsen bara av att veta tecknen på att jag åker dit igen. 

Jag försöker därför umgås med folk. Det tar mycket energi men det kanske håller undan det värsta mörkret. Jag kanske kan hålla mig flytande iallafall. 
Igår låg jag i sängen hela dagen för att jag verkligen inte orkade. På kvällen skulle jag snabbt hämta en sak hos mamma men det blev 2 timmar och 3 påsar med saker. Idag gick jag och Nea en långpromenad med Madde & gänget, sen mötte vi upp Anna och Diva för ytterligare en långpromenad. Nu sover hon gott och jag njuter av lugnet. Jag känner mig helt töms på energi men samtidigt känns det som att jag lyckas med det jag vill - hålla mörkret på avstånd. 

Madde och jag gick till stallet för att kolla till hästarna. Hon har ett stall där hennes 2 odågor står och sedan 1 unghäst. Jag skämtade om att bli medryttare på den yngre men Madde menade tydligen allvar så vi får se hur det går med det. Det vore faktiskt underbart att rida igen, jag älskar verkligen stallet, det har alltid varit ett ställe där jag varit fri och kunnat andas. Dessutom är hästen ifråga en typisk Lise-häst utseendemässigt! Madde har dessutom lovat mig att ge mig lektioner så det skulle nog bli super kul och bra. 😉

Nea snarkar nöjt för dagen. Hon var nöjd med en sovdag igår också efter dagen på sjön. Helt slut var hon! 
Hon har skött sig riktigt bra idag, både med Madde & gänget där Lexus var med och med Diva. Hon brydde sig inte märkvärdigt om Lexus alls faktiskt vilket är stora framsteg! Det verkar bara gå bättre och bättre. Vi mötte 3 små hundar på väg mot stallet som var värda att studsa mot men annars gick det bra och vi hade inga fler möten. 
När vi gick med Anna och Diva frågade Anna om dom fick hälsa så vi lät dom göra det en kort stund men bröt innan någon av dom blev sura. Dom skötte sig riktigt bra hela vägen, gjorde lekinviter och smygpussades men gick bra och nära varandra. Det blir nog inga problem att gå promenader ihop! Sen var Nea också trött i och för sig men ändå. 
Precis när jag skulle låsa upp dörren och gå in kom grannen med papillionen ner trappen och Nea slog över. Hon skällde men stod still. Hon tystnade när jag gjorde ryggsäcken och dom kunde gå förbi. Jag tror hon var lite övertrött där och triggerkvoten sänks riktigt mycket då. Jag är ändå nöjd över hur hon skött sig idag! 
Väl hemma igen fick hon mat och ett ben till efterrätt. Sen gosade vi ett tag och nu snarkar hon. 😊

Jag har tittat klart på två serier sen jag flyttade till Gnesta. Först kollade jag på The Affair i brist på annat och den var väl helt ok. Inget jag vanligen kollar på men den dög. Efter det kollade jag The Magicians och den var väl bra. Inget märkvärdigt men bra. Idag började jag kolla The walking dead igen, jag såg den med Felix för ett tag sedan och nu kollar jag om den för att efter det se på Fear the walking dead. Jag är en sån serienörd... 😊
Nu ska jag äta godis och vila resten av kvällen har jag tänkt. Jag orkar inte göra så mycket annat. 


Lise 🎈


» Happy sunshine

Hello! 

Jag har inte känt för att skriva riktigt sen flytten, efter flytten hade jag ett par tuffa dagar mentalt och fysiskt så jag lät bli sen har jag haft lite att göra så jag har inte tänkt på bloggen. 

Flytten gick bra. Torsdagen den 13/7 bar det iväg till Gnesta, till min och Neas egna lägenhet. Det var förjävligt att bära och greja men det var bara att stå ut. När vi var klara kräktes jag och tog extra piller pga smärtan. Mamma stannade kvar ett bra tag efter och hjälpte mig komma iordning lite med tex. få sängen på plats, fixa soffan osv. För att vara 28kvm så ser det ändå bra ut här tycker jag. Lägenheten är ju relativt nyrenoverad så den är fräsch. Jag har möblerat helt annorlunda mot vad han som bodde här innan gjorde vilket också gör att lägenheten känns större och mer avskärmad än ett rum som det egentligen är. Jag ska också köpa gardinskenor att fästa i taket så jag kan skapa ett rum för sängen och köpa fler hyllor till köket så det blir mer avskärmad också. Jag tror det kommer bli super bra här! 
Just nu, exakt 1 vecka senare, är det fortfarande ovant. Det känns konstigt att vara här så länge och en del av mig väntar på att åka hem... Det känns riktigt skumt när både jag och mamma säger något i stil med "Jag kommer över". Allt känns så konstigt bara, och den totala ensamheten. Jag både älskar och avskyr den. 
Jag har fixat en del hemma så det ser trevligt ut och fixat med alla papper osv. Jag skulle inte ha ett tv paket bestämde jag mig för men så gick dom få kanalerna mig på nerverna trots att jag inte ritkigt kollar på tv, så jag råkade skaffa ett ändå... livet är så jobbigt. 😉

Felix hade läst mitt förra inlägg och reagerat på det. Jag läste själv om det då och insåg hur illa allt lät. Felix är inte alls ett monster eller så utan vi har en helt ok relation som vänner, tror jag. Tiden jag bodde där var dock jobbig och det kommer jag aldrig förneka. 
Det är faktiskt väldigt skönt att ha flyttat och slippa ha Felix så tätt inpå hela tiden då han ändå gjort slut. Men jag saknar honom, det är tomt och tråkigt utan honom. Jag tycker också det är riktigt jobbigt att han inte var hemma när jag flyttade för vi kunde aldrig säga ordentligt hejdå. Så jag har sagt att han får komma hit - för ja, vi har fortfarande kontakt - dels för att jag vill umgås med honom och dels för att säga hejdå ordentligt även fast det kanske inte är sista gången vi ses. Hur det blir får tiden visa men det skulle vara kul och skönt att ha honom på besök för att umgås och säga hejdå. Och dämpa saknaden såklart. 
Felix har ändå, trots att det varit ritkigt jobbigt emellanåt, gett mig så mycket. Visst har jag kunnat göra massor annorlunda under alla åren men han är helt klart den största anledningen till att jag fortfarande lever. Det tror jag helt klart han är. En gång i tiden hade vi ett trevlig förhållande, sen hände något det sket sig. Tråkigt ja, men sånt händer. 

Under tiden jag bott i Gnesta har jag umgåtts med Madde och mamma. Jag har gått promenader både själv och med Madde + hundar såklart. Nea har skött sig klockrent förutom att småhundar är byten. Fast igår kväll när Madde endast hade med Lexus (chihuahua) så brydde hon sig inte alls så egentligen vet jag inte vad hon pysslar med. Men oavsett har hon gjort 0 utfall och hon har hanterat barn riktigt bra också. Igår satt vi med Madde och gänget från Flamman på nya stranden där massor av barn sprang och åt glass nära oss men hon gjorde absolut ingenting. 
Hon har också hanterat flytten väldigt bra, hon var lite förvirrad i början och speciellt när vi går förbi mammas hus då hon gärna vill svänga in där. Nu har hon börjat förstå vart vi bor iallafall. Hon älskar att stå/sitta i sängen och kika ut genom fönstret och hon skäller inte alls på ljuden i trapphuset. Det enda som oroar mig är grannhundarna. Det bor nämligen 2 border collie mix tikar på bottenplan varav 1 är reaktiv. Ägarna är något äldre och rätt nya här också. Dom har bott i villa innan så hundarna är inte vana vid att gå i koppel. Och det märks... Dom släpas efter hundarna som fjädrar. Dom har absolut ingenting att säga till om när hundarna vill något. Som tur är har jag aldrig mött dom när jag haft med Nea men jag oroar mig över dagen då jag kommer möta dom. 

Idag har vi varit ute på sjön med mamma och Agne. Vi åkte imorse och tog båten ut. Jag misstänkte att Nea skulle ha svårt att gå på båten då bryggor inte är hennes grej vilket rent logiskt borde göra båten värre. Jag vägrade dock bära henne och efter lite övertygelse så gick hon ombord. Hon gick upp rejält i varv dock men det släppte hon så snabbt vi kom i land, att hoppa av båten var inga problem. Sedan hade vi en super härlig dag på en ö där bara vi var. Nea och jag gick runt ön och Nea fick vara lös då det inte var någon där, av djur bara fåglar och vi var omringade av vatten. Nea njöt av att skutta runt löst, klättra på bergen, doppa tårna i sjön och söka upp en fågelskelett. Jag följde henne och hon följde mig. Inga konstigheter och inga krav. Vi bara var. Det var så underbart! Efter våran promenad låg vi och solade ett tag innan molnen dominerade himlen och vinden blåste kallt. Då packade vi ihop och åkte en sväng med båten. 
Nea hoppade ombord som om hon aldrig gjort annat. Väl på båten somnade hon som en stock och sov mesta delen av vägen vi åkte. Väl vid bryggan igen tvekade hon på att hoppa av men det gick bra. Den där bryggan är svår, jag förstår inte heller vart det obehaget kommer ifrån? vi knatade till bilen där hon somnade om och sov hela vägen hem igen. 

Nu ligger hon och sover fortfarande sen vi kom hem. Vi åt lite glass förut, jag har packat upp våra grejor, gjort mat och smörjt in min stackars solbrända rygg. 
Vila väntar i några timmar till sen är en promenad med Madde planerad innan vi vilar och gosar resten av kvällen! 😊


/

Lise 🎈