www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Prisoner in your own mind

Hallå!

Idag är en sån dag då jag har orkat umgås med folk. Igår var inte en sån dag. 

Igår gick jag upp vid 12.30, gjorde alla morgon grejer och sedan satt jag och glodde ett tag innan jag gav upp om livet och gick till sängen igen. Jag kom på mig själv med att låta tankarna spinna iväg, jag insåg att jag mest satt och stirrade ut i tomma intet. Jag somnade efter en stund och gick upp igen vid halv 6. 
Jag har försökt att hålla sinnet positivt för att förtränga alla tecken på det jag hatar mest med att vara mig - dessa jävla depressioner. Jag vet att alla tecken är där, jag pendlar mellan att inte äta alls och äta massor, jag håller mig undan från folk, jag stirrar mycket, tänker mycket negativt och isolerar mig. När jag väl är med folk får jag tvinga fram något att prata om för jag känner egentligen inte alls för att prata. Allt känns tungt, mörkt och allmänt jobbigt. Därför försöker jag tänka positivt, äta regelbundet och umgås med folk för att bryta neråt spiralen och förhoppningsvis på så sätt kunna spinna uppåt istället för neråt. Jag önskar verkligen jag kunde veta varför depressionerna kommer men det finns verkligen ingen anledning alls, dom bara kommer när dom känner för det och skapar mer galenskap och kaos i min hjärna än vad som naturligt är där. 
Det är som att vara en fånge i sitt eget sinne. Jag kan aldrig bli fri från dessa svängar, tankar, detta mörker. Vad är det och vart kommer det ifrån? Och hur blir man av med det? 
Jo, det är klart jag vet hur det uppståt. Mitt liv har fasiken inte varit lätt. Och Ja, det är klart jag förstår att depressioner och nedstämdhet kommer komma emellanåt pga min sjukdom och smärtan. Det är bara naturligt. Men varför såpass ofta och så djupt? Inte bara det där mörkret som gör att jag måste hitta en anledning till att gå upp varje dag men så pass djupt att jag inte vet vad som är bäst för mig. Så vackert kallat självmordsbenägen, där jag rent av skiter i vad som är bäst för mig. Den svackan är så jävla jobbigt att jag blir ledsen bara av att veta tecknen på att jag åker dit igen. 

Jag försöker därför umgås med folk. Det tar mycket energi men det kanske håller undan det värsta mörkret. Jag kanske kan hålla mig flytande iallafall. 
Igår låg jag i sängen hela dagen för att jag verkligen inte orkade. På kvällen skulle jag snabbt hämta en sak hos mamma men det blev 2 timmar och 3 påsar med saker. Idag gick jag och Nea en långpromenad med Madde & gänget, sen mötte vi upp Anna och Diva för ytterligare en långpromenad. Nu sover hon gott och jag njuter av lugnet. Jag känner mig helt töms på energi men samtidigt känns det som att jag lyckas med det jag vill - hålla mörkret på avstånd. 

Madde och jag gick till stallet för att kolla till hästarna. Hon har ett stall där hennes 2 odågor står och sedan 1 unghäst. Jag skämtade om att bli medryttare på den yngre men Madde menade tydligen allvar så vi får se hur det går med det. Det vore faktiskt underbart att rida igen, jag älskar verkligen stallet, det har alltid varit ett ställe där jag varit fri och kunnat andas. Dessutom är hästen ifråga en typisk Lise-häst utseendemässigt! Madde har dessutom lovat mig att ge mig lektioner så det skulle nog bli super kul och bra. 😉

Nea snarkar nöjt för dagen. Hon var nöjd med en sovdag igår också efter dagen på sjön. Helt slut var hon! 
Hon har skött sig riktigt bra idag, både med Madde & gänget där Lexus var med och med Diva. Hon brydde sig inte märkvärdigt om Lexus alls faktiskt vilket är stora framsteg! Det verkar bara gå bättre och bättre. Vi mötte 3 små hundar på väg mot stallet som var värda att studsa mot men annars gick det bra och vi hade inga fler möten. 
När vi gick med Anna och Diva frågade Anna om dom fick hälsa så vi lät dom göra det en kort stund men bröt innan någon av dom blev sura. Dom skötte sig riktigt bra hela vägen, gjorde lekinviter och smygpussades men gick bra och nära varandra. Det blir nog inga problem att gå promenader ihop! Sen var Nea också trött i och för sig men ändå. 
Precis när jag skulle låsa upp dörren och gå in kom grannen med papillionen ner trappen och Nea slog över. Hon skällde men stod still. Hon tystnade när jag gjorde ryggsäcken och dom kunde gå förbi. Jag tror hon var lite övertrött där och triggerkvoten sänks riktigt mycket då. Jag är ändå nöjd över hur hon skött sig idag! 
Väl hemma igen fick hon mat och ett ben till efterrätt. Sen gosade vi ett tag och nu snarkar hon. 😊

Jag har tittat klart på två serier sen jag flyttade till Gnesta. Först kollade jag på The Affair i brist på annat och den var väl helt ok. Inget jag vanligen kollar på men den dög. Efter det kollade jag The Magicians och den var väl bra. Inget märkvärdigt men bra. Idag började jag kolla The walking dead igen, jag såg den med Felix för ett tag sedan och nu kollar jag om den för att efter det se på Fear the walking dead. Jag är en sån serienörd... 😊
Nu ska jag äta godis och vila resten av kvällen har jag tänkt. Jag orkar inte göra så mycket annat. 


Lise 🎈

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo | LCHF - Recept och mycket mer!