» John blund är korrupt

Hejhej långt senare. 

Jag har lidit av mycket migrän och galen sömnbrist sista tiden, jag har skrivit flertalet långa inlägg i mitt huvud men jag har inte orkat skriva ner det på riktigt. 

Det är rätt läskigt hur hjärnan kan snurra till saker och ställa till det när man har svår sömnbrist. Jag kunde inte komma ihåg mitt telefonnummer, jag blev ställd när någon frågade om mitt namn, jag glömmer att äta och allt snurras upp och ner hela tiden. Jag vill bara sova, det är inte världens svåraste önskan att uppfylla tycker jag. 
Men jag är helt säker på att John Blund är korrupt. För någon måste helt klart betala honom för att inte dyka upp här, oavsett vad! Verkligen ingenting fungerar... vila, aktivitet, medicin, inte kolla på nåt, kolla på nåt, lyssna på nåt, ha det tyst, ha en fullpackad dag, ha en lugn dag... ingenting! Dessutom har jag börjat få en smärta som gör att jag har svårt att komma till ro ungefär där njurarna sitter, på höger sida. 
Jag har tid till arbetsterapeuten igen den 2a november och jag hoppas att min madrass och tyngdtäcke har kommit då. Och så måste jag ringa läkaren för det här är inte hållbart någonstans. Jag har knappt sovit på över 1 vecka, förutom en paus på 36h där jag sov 32h - först en natt på 14h, sen somnade jag 4h på dagen och ännu en natt på 14h. Sen började det igen, och har inte gått över än. 

Om livet ändå ska plåga mig mer sjukdomar och elände så kan det väl åtminstone ge fan i min sömn!? Hur svårt ska det vara. Det har gått så långt att jag känner mig som en zombie och tycker det är jätte jobbigt att lägga mig för jag vet att jag ändå bara kommer vända och vrida på mig i flera, flera timmar. 

Utöver det så är det mesta som vanligt. Ångesten är låg, inte borta men låg, migränen är förjävlig, jag spelar the sims 4, hundarna mår bra, jag träffar fortfarande P, och ja... Jag vet inte. Inget har riktigt förändrats sen sist. 
Jo, Jag fotar en del, hundarna då, när jag orkar. Det är kul men en utmaning då Nea tycker allt annat är kul och Kiana springer bara runt med pinnar. Men det går, det är inte kul om det är för lätt heller. 

Nea har kommit in i en period där hon är extra terrierig. Hon är explosiv, handlar snabbt, gör saker på egen tass och har inte riktig fokus på mig även med godis. Hon ger mig gråa hårstrån i förtid... men hon är underbar ändå, såklart! Jag tog upp värmefilten (som låg längst in, längst ner såklart, i källaren) och sen dess är hon som ett plåster på mig när jag har den på.  Hon har verkligen ett värme beroende, den där hunden... 

Kianas träning går framåt. Jag har haft GH här pga problem i badrummet och Agne har gjort ett kikhål i min ytterdörr. Detta har gett mig tillfälle att träna mer med plingande på dörren och se/höra okända personer utan att skälla. Vi har kommit ganska långt på kort tid tycker jag, jag trodde att just detta skulle ta otroligt lång tid. Hon skäller när det plingar på, men kollar på mig och slutar efter en stund. Hon skäller inte heller lika intensivt. När jag öppnar dörren har hon fullt upp med godissök, i början skällde hon och åt godis samtidigt men nu är hon tyst även när någon kommer in, pratar osv. Det är stort för att vara Kiana, vanligtvis skäller hon som en idiot och slutar inte på länge. 

Ja just nu har jag inte så mycket mer än det. Min hjärna är helt grötig och allt jag tänkt skriva är som bortblåst. Jag ska väl släcka lampan och ägna mig åt lite vända och vridande ett par timmar innan det är dags att gå upp igen.

Random bilder:

"God" natt! 

/
Lise 🎈


» Rise and shine

Sömnförsöket igår gick.... *trumvirvel* 

Riktigt bra! När jag väl somnade... typ 4 timmar efter mitt inlägg. Sedan vaknade jag av klockan och blev förvånad över att jag inte vaknat en enda gång! Wow. DET var läänge sen. Tom ATn reagerade på min reaktion när hon frågade om sömnen så ja, nej, den har inte funkat alls sista tiden. 

Idag vaknade jag med smärta, utmattning och huvudvärk. Så jag låg på soffan en stund med hundarna innan Anna skrev och vi gick ut för att fota hennes söner. Dom var inte sådär jätte medgörliga, men jag hade inga förväntningar heller då det är barn. Men ett par bilder blev ändå bra, tycker jag, trots att det kändes lite osäkert just där och då. 
Efter det gick vi till Ica. Milian är så gullig, säger mitt namn och ska hålla handen hela vägen. Varje nedförsbacke, eller ja, såna fartsdumpar, ska han springa nerför så han släpper och springer. Sen stannar han, tittar på mig och säger "Ise" med en utsträckt hand. Lilla guldlock! 

När jag kom hem redigerade jag lite bilder och åt middag. Kände mig duktig som åt rester idag. Yey me! Duktig att jag åt överhuvudtaget, för det är jag super dålig på. När jag ätit klart skrev Anna och vi gick grisrundan med alla hundarna. 
Alla hundarna har vi inte gått med sen Nea och Diva rök ihop. Har jag berättat om det? Om ja, så skippa den här delen;
Jo, det var nämligen så att vi gick en helt vanlig promenad. Diva i flexi, Nea så småningom i flexi och Kiana i koppel. En helt vanlig dag utan konstigheter, vi gick som alltid och inget nytt hände. Sen trasslade sig Diva och Nea i kopplena. I vanliga fall stannar dom upp och väntar ut oss eller försöker leka. Skillnaden nu var att Kiana försökte gå emellan dom och kom helt fram då jag inte hann fånga upp henne innan. Detta ledde till att Nea gick igång och då hon och Diva trasslat så triggade hon Diva och så var det igång. Att Nea gick igång förvånad mig egentligen inte ett dugg, det är just det här jag misstänkt hela tiden och just därför jag är så försiktig med Nea och andra hundar trots att många sagt att jag är överdrivet försiktig, löjlig osv. Nea är en AST och dom är som dom är. Det kommer man aldrig ifrån! Dom kan gå bra med alla och dom kan vända på 1 sekund som nu hände oss. 
Det var svårare att sära på dom tack vare Kiana som ville lägga sig i. Men tillslut så gick det också, Nea högg sig fast i Divas hals vilket slutade med ett tandhål och Diva gav ett jack under ögat och på huvudet tillbaka. Ja och två ränder på ena sidan. Nea kom alltså lindrigt undan. Diva fick jag rensa och sedan även under några dagar pilla bort skorpa och tömma var. Nu är det läkt fint. 
Hundarna är efter den händelsen inte helt samma. Nea och Diva brukar alltid vilja leka men nu är dom lite på var sitt håll istället. Kiana är som vanligt mot Diva men Diva är väääldigt tveksam mot Kiana. Men så har vi inte gått med alla efter händelsen heller pga sjukdom så det kanske går över. Vem vet. Vi vet iallafall att vi är mer försiktiga hädanefter... 😉 

Väl hemma igen fortsatte jag med bilderna. Tar ett tag att gå igenom och redigera bilder faktiskt. Men det är kul! Jag tycker det är kul att gå utanför min comfort zone med enbart djur också och prova något annat. Jag antar att det lär bli mer av det! 

Utöver det så har det varit en lugn dag. Jag har matat krypen och vilat. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra... käka choklad och kolla film kanske... eller serie. Greys anatomy är typ slut så nästa blir nog Rome, både P och Linus har tipsat om den så jag ska kika! 😊 
Men först - kissa. Jag har hållt mig i flera timmar nu, fyi. 

Random bilder;

Lise 🎈


» Too much sickness

Sorry för dålig uppdatering. Jag har faktiskt en riktigt bra ursäkt denna gången - jag har varit sjuk länge. I över 2 veckor faktiskt, med drygt 5 dagar med febertoppar på 39.5 och halsfluss från helvete. Verkligen från helvete... tom läkaren förvånades. Så ja, nej, här har inte hänt mycket! 


Jag har varit förkyld länge men åkte på influensan, antar jag, med lite feber och kräkningar. Blev bättre och umgicks med Anna och barnen. Vaknade dagen efter med feber 39.5 och halsfluss. Försökte vänta ut det men utan att kunna svälja, varken vatten, saliv eller något ätbart och knappt prata fick det bli en akuttid till vårdcentralen då halsen var full av var och blod. Fick penicillin och är nu så frisk att jag enbart snorar. Hurra. Jag trodde fasiken jag skulle dö där ett tag! 😉
Det var bara att ta smärtstillande (jo läkaren förvånades över min smärta också då jag ändå har starka mediciner) och sova, ha klockan ställd på 5 gånger så hundarna får gå ut och hoppas på att bli frisk. Mamma kom förbi med soppor och kollade till mig, älskade lilla mamma, Vad skulle jag gjort utan henne? Hon kom också förbi med halstabletter som bedövar mun och svalg. P erbjöd sig att komma förbi med glass, men då jag var så sjuk så tackade jag nej. 4 gången har erbjöd sig så sa han att han inte behöver stanna, bara lämna glassen och åka igen. Så gulligt! 😃
Hundarna har varit underbara, Nea har varit som hon alltid är när jag är sjuk - närgången, agerar kudde och värmekälla, lugn, försiktig och hämtar allt som behövs. Kiana har även hon visat sig förstå att jag är sjuk, hon låg bredvid mig så jag kunde ha henne både som kudde och värmekälla. Hon stannade kvar både under frossan och toksvettningarna, i vanliga fall går hon iväg när det blir varmt. Hon var i sängen hela tiden när jag sov och tog korta pauser på svala golvet dom få stunder jag var vaken. 
Ute var båda lugna trots att jag märkte att dom hade mycket energi. I den takt jag blev bättre blev dom bara piggare och mer uttråkade. När vi väl tog oss iväg till skogen var det utlopp för energi som gällde och ja, båda hundarna raceade runt som idioter. Men kul hade dom! 

Så, eftersom jag blev så sjuk kunde jag inte ringa Folksam om kostnadsförslaget för min kamera eller arbetsterapeuten om alla hjälpmedel. 
I fredags tog jag ett tillfälle att ringa Folksam, Det gick snabbt och jag fick det godkänt över telefon så nu är kameran lagad och hemma igen! Jag är så lycklig! 
I måndags ringde jag arbetsterapeuten och rösten i telefon sa att jag fick en telefontid där dom skulle ringa mig onsdagen halv 1. Well, inget att göra åt det mer än att vänta. 
På tisdagen, mitt under ett Skype samtal med syster, så ringde dom. Jag fick en tid morgonen därpå (onsdagen 8.15, när vi la på fattade jag inte varför jag tackade ja till en så tidig tid...) så jag tog den. Bättre att få det överstökat över fast jag vänt på dygnet när jag var sjuk... 

Jag kom upp och iväg. Vi pratade ett tag, en jätte trevlig kvinna och en "lärling" som utbildar sig till AT, båda lyssnade och försökte hitta lösningar på allt. Verkligen allt. Dom hade humor men var samtidigt professionella och tog det på allvar. Dom gick genom mina händer och konstaterade att jag är gravt överrörlig i samtliga fingrar och båda handlederna. Förvånande nog är vänstra handleden värre dock, jag trodde det var tvärtom. Eller kanske inte nu när jag tänker efter... iallafall, lärlingen fick jämföra mina leder med ATns och hennes ögon glimrade av intresse. Jag fick med en duschpall hem och två olika handledsortoser för att prova vilken som passar bäst. Vi pratade om skillnaden på dom och kortfattat så är den jag har på vänstra handen mer stabil med skenor på över och undersidan, handen är mer låst. Den på högra har bara skena på undersidan och jag har mer rörelse i handen. När jag satt där och vi pratade tyckte jag mer om höger då jag har mer rörelse men nu några dagar senare älskar jag den vänstra. Den ger så mycket mer stabilitet och stöd, jag får inga tryck eller utökad smärta medan den högra ger tryck, skav och trycksmärtor i och runt tummen. 
Hur som helst, vi pratade även om ny, lättare rullstol, tyngdtäcke som jag även fick prova ett när jag var där. Ett fibertäcke, dvs istället för kedjor eller bollar så är det tunga band i den. Den jag provade var 6kg och vi ska börja där och se hur det går. Det var super mega jätte galet skönt att ha på! Ser så mycket framemot att prova sova med det... men inte lika mycket mot att bädda med det! 😉 vi pratade även om SDO-dräkt som är typ som en dykardräckt men som håller leder på plats. Då har jag mer allt i ett så att säga, både revben, axlar och höfter. Fingrarna pratade vi också om, men vi får se vad vi gör med dom. Dom är så trasiga så det kanske behövs operation men jag vettafan. Samma med karpaltunnelsyndromet men jag vet inte om jag vågar den iom att man är vaken och inte får titta på. Jag vill antingen sova eller se... annars är det otäckt. Och det faktum att bedövning tar så dåligt på mig  (typiskt EDS). Men det är säkert skönt efteråt... Vi får se. Jag ska tillbaka till ATn på tisdag. 
Jag fick också diverse direktiv om att inte utsätta mina leder för ytterlägen även fast det är en vana. Tex får jag inte plocka saker ur ryggsäcken utan att ta den av mig bara för att jag kan. Som hon sa "dit näsan inte når, där ska inte heller armarna vara." Jisses vilket stelt liv "vanliga människor" måste leva! 😉

P var äntligen här igen igår, det har varit så mycket sjukdom emellan så vi har inte hunnit träffas. Vi kollade film och åt skräp, pratade i flera timmar. Anna tycker det är dags att ta the next step men jag vet inte, det känns som att vi båda har intresse men det händer liksom ingenting. Jag väntar på att han ska ta nästa steg då det verkar som att han vill det men det kommer liksom aldrig. Och jag vill inte ta första steget för jag vill inte sätta press och ja... Jag vet inte. Som jag sa till Anna igår så måste jag ha ett intresse för honom mer än ren attraktion då jag inte har något intresse för att prata med någon annan från tinder längre tex. Men samtidigt är jag rädd att släppa in någon igen då alla jag litat på och som lovat att aldrig lämna mig har lämnat mig. Jag kan dock inte leva i ensamhet resten av livet heller, det tänker jag inte göra. Kanske får jag ta första steget ändå och se hur det går... mitt självförtroende klarar det iallafall, är det något jag fått sen Felix gjorde slut så är det självförtroende. P och jag har sagt att vi ska träffas igen iallafall och kolla nästa film i serien, då får vi väl se vad som händer. 😊

Jag var hos Madde idag och fotade Krypet. Jag kallar honom krypet för min mobil rättade hans namn, Kimmy, till Krypet när jag skrev till henne. Hur nu det går till, är inte ens i närheten av likt! 🤔
Iallafall, det var mysigt. Han är så liten, en liten liten minimänniska, men han hade tålamod med mig och kameran. Sen fotade jag Madde och Krypet lite också. 
Jag har sagt till Anna att jag vill sno hennes barn för att fota också men det får bli antingen bara Mille eller om 3 veckor då Theo har gips på ena benet. Stackaren tappade en leksak på foten och fick en spricka! 
Jo, jag tycker om dessa 3 barn. Annas söner och Maddes kryp. Dom är härliga. Mille och Theo verkar tycka om mig också vilket är kul! 😊 

Trassel lever och mår bra, hon kikar ut så snabbt man går förbi som alltid. Lika trevlig att ha ute, även mamma höll henne en stund när hon var här förra veckan. Då hade vi missat mattid efter jag varit sjuk så hon var hungrig och mer aktiv men lika trevlig för det. 
Gimli hade jag inte sett på en månad så jag fick fram han igår. Mest för att se om han växt och så allt är ok men också för att jag är nyfiken. Att han lever vet jag ju, han äter och skiter. Men jag behövde veta om han växt så jag vet vilken storlek på maten han ska ha. Han har faktiskt blivit större! Så kul att han växer och mår bra. Men tanken är ändå att köpa större terrarium och kolla om han kanske vill ha en kompis. Som jag förstått så har dom flesta husgeckos i par eller grupp. Så det ska kollas upp ifall han kanske trivs bättre då. 
Problemet då när Gimli får större terrarium är ju att jag har ett tomt... och det går ju inte. Så jag är lite inne på en trynsnok, hane, att ha däri. Annars verkar det mest vara spindlar och sånt som passar i den storleken på terrarie och spindlar tänker jag inte ha! 😷

Nu ska jag försöka sova, mina ögon ser förskräckliga ut tack vare sömnbrist. Nu vet jag att jag kan skriva med handledsortoserna också. Skriva längre texter alltså. Det är lite konstigt att sova med dom då jag är så van vid att sova med handlederna böjda (i ytterläge) men det är ändå skönt då jag inte har vaknat en enda gång av att jag gråter pga smärtan i handlederna eller drömmar om att jag bryter handlederna. 
Hur som helst. Random bilder, tyvärr inte så många då jag tömde mobilen nyss, men here it goes; 

Skriv inläggstext 

Lise 🎈