» Growing

Jahaja, det har varit rätt fullt nu sista tiden. Jag har varit en del ute med hundarna och umgåtts med Anna där jag även lekt en del med barnen. Kroppen har nu börjat säga ifrån lite så lite lugnare borde jag ta det men det är så fruktansvärt jobbigt att hjärnan vill och orkar men kroppen säger strikt nej. 


Hur som helst. Barnen verkar gilla mig, haha. Dom springer fram och kramar mig när jag kommer och vi leker en del. Anna verkar tycka det skönt att barnen klänger på mig istället för henne när jag är där, blir väl lite av en avlastning och kan vara behövligt kan jag tro. Speciellt när man har två pojkar i så nära ålder, som bråkar och skriker.

Nea har total demolerat alla 3 dosor medan jag var och handlade med Anna och Linus. Den till DVDn som jag har ljudet genom, den till boxern och den till TVn. Så nu fungerar ingenting tills jag får hem dom nya... Ja, jag borde kanske tagit bort dom när jag visste att vi inte gjort något på 2 dagar MEN hon är även 4 ÅR och har klarat bra mycket längre perioder än 2 dagar tidigare. Hursomhelst så fick hon jobba den kvällen, jag höjde hennes startvikt i dragweight samtidigt och hon sov sen som ett barn. 
Utöver det går det som vanligt med Nea. Inga utfall på ett bra tag trots lösa hundar och provocerande hundar. Hon jobbar på bra när vi är ute och har bra koll på mig inne. 

Kiana utvecklas mycket fortfarande. Nu har hon sovit varje natt och vilar alltid med oss i sängen ganska länge. Hon vågar ta för sig och hon har lärt sig att Nea oftast lyssnar och backar när hon morrar vilket också har lett till att hon kan gå fram till Nea och morra när hon tycker att hon kan ta hennes plats. Det håller vi på att träna bort såklart, det är inte OK. 
Hon älskar att jobba och har bra kontakt. Hon går bra i koppel och skäller mindre och mindre på nytt folk. Hon har gosat en del med P när han varit här även fast hon verkar osäker och inte vet vad hon vill eller vad hon tycker om det så stannar hon och vill ha mer. Jag har märkt att hon har ganska mycket dubbelspråk i övrigt, hon skäller, morrar och reser ragg men vill bli klappad, hon morrar, visar tänderna men trycker upp leksak i ansiktet på Nea och viftar på svansen bla. Det är något jag tror kommer försvinna när hon blir tryggare. 

Jag i övrigt pendlar lite tror jag. Det är skönt att ha saker att göra för jag hinner inte tänka så mycket, med barnen hinner man inte tänka alls. När jag är hemma är det hundarna som gäller. Jag har inte tänkt på döden på ett tag nu men här om kvällen la jag mig i sängen i vanlig ordning, med Dexter på iPaden. En arm fastnade under Kiana då jag klappade henne tills hon somnade och den andra låg Nea på. Jag kunde inte röra mig och jag kunde inte se iPaden för Nea låg ivägen. Då började faktiskt tankarna snurra. 
Jag har ju kontakt med nya folk nu, har träffat P två gånger och vi ska träffas igen. Jag har även träffat H som är istortsett min granne, vilket var trevligt. Men är det värt att släppa in någon igen? Är det ens värt att försöka lära känna någon ny om alla ändå lämnar i slutändan? Vågar jag öppna den dörren till den delen av mig som jag stängde så noga när Felix gjorde slut... och är det värt att riskera allt igen? 

På ett annat sätt har jag märkt att jag har växt en hel del sen Felix gjorde slut. Jag har förvånad över mina svar på frågor av folk bla, jag har nya värderingar och planer för framtiden. Nya önskningar. Jag har växt och utvecklats istället för att stå och trampa på samma ställe som jag gjort i 6 år. Jag skulle vilja ha någon att fortsätta utvecklas med, någon som är helt motsatt av Felix, men samtidigt så vet jag inte om jag är redo. Det är ändå väldigt skönt att vara själv och utan bindelser, måsten osv. Jag trivs bra själv helt enkelt. Jag och mina djur. Sen att träffa folk och lära känna dom vid sidan av är jätte trevligt men jag önskar och hoppas att det tar tid. Jag vill ha tid... Jag behöver tid. Tid att våga, tid att öppna mig och tid att lära känna. Aldrig någonsin kommer jag kasta mig in i ett förhållande som jag gjorde med Felix igen. Det slutar aldrig bra och det är även vårat misslyckade förhållande bevis på. 

Jag vill ha måndag nu, jag vill ha pengar! Jag är inte pank så, jag har faktiskt lyckas bra denna månaden. Men jag vill ha pengar att köpa ett simkort för. 
Jag har nämligen tänkt börja simma! Det borde gå. Hoppas jag. Därför tänkte jag börja med en månad för att se hur kroppen reagerar och om jag trivs. Jag känner bara att jag vill ha något annat än bara promenader med hundarna för mig själv också. 
Felix och jag har ingen kontakt nu, inte haft på en stund. Jag misstänkte starkt att det skulle bli så efter han var här och ja, det stämde ju. Det stör mig inte alls faktiskt, men helt ärligt hade det nog varit tomt om jag inte hade haft andra att skriva med. Det blir som en vana efter 6 år, haha.

Jag har kollat på ett nytt terrarium åt Gimli. Ett högre. Jag tror han skulle uppskatta det mer då han är trädlevande. Så jag ska nog köpa hem det! 😊 
Han är fortfarande helt osocial men han lever, skiter och äter som han ska.
Det gör även Trassel. Äter och ömsat. Något skit har jag dock inte hittat än. Det kanske ligger under mossan... får kolla det sen... 

Nä, nu ska jag vila och försöka komma på något att göra i helgen. P skulle kommit och kolla film och äta med mig men han har blivit sjuk så det sket sig! Hoppas han blir frisk snabbt så vi kan kolla film. 😊

Random bilder;

/

Lise 🎈


» Weirdo world

Tänk om det skulle finnas fler världar man kunde leva i? Jag skulle absolut byta värld då. 

Under en av alla mina turer på psyk så mötte jag bla en kvinna, så det måste vara vuxenpsyk antingen när jag var antingen 13/14 eller 17, hon var iallafall helt övertygad om att vi bodde i en helt annan värld än alla andra. Hon pendlade lite om vart vi var beroende på humör. Ena teorin hon hade var att vi var fast under vattnet, himlen är ju blå så det måste vara vatten över oss. Den andra teorin var att vi blivit tagna av några människor för att vi är annorlunda och bor numera i ett öga till en jätte för att ingen ska komma åt oss eller vi åt dom. Tänk om det en dag visar sig att denna kvinna har rätt? Hur ballt vore inte det? 
Såklart är jag fullt medveten om att kvinnan ifråga är svårt sjuk. Jag är inte så dum som folk tror. Men hon var en intressant människa att prata med mellan hennes utbrott. 

Jag vet jag inte har skrivit på ett tag, jag har haft ett 5 dagar långt migränanfall och efter det har jag undvikit skärmar i längre stunder och har försökt komma ifatt med sånt jag inte orkat göra. 
Nea har varit en perfekt migränhund återigen, påminnt om mediciner, hållt sig nära, lugn fast i slutet rastlös ute, legat med huvudet över mitt ansikte och blockat ute allt ljus. Hon är verkligen min perfektion på fyra tassar trots sina problem! För vem kan vara helt problemfri? 
Kiana har imponerat stort under dessa 5 dagar, hon har hållt sig lugn, fattat att jag varit dålig så hon har betett sig lite annorlunda som tex försiktigare ute, kollar till mig med jämna mellanrum och sköter sig bättre än normalt. 

Well, sen jag skrev sist vet jag inte vad jag har gjort. Hmm... 
Jag skulle träffat P i fredags men fick ställa in pga migrän. Vi bokade om till söndag. Så fredag och lördag tog jag det bara lugnt tror jag. På söndagen vaknade jag återigen upp med migrän så planerna om en långpromenad, en dusch och sen date blev störda. Istället blev det upp, göra morgonrutiner, ta migränpiller och lägga sig igen. Sen upp, snurra mig igenom en dusch och peta i mig ett äpple för jag vet att illamåendet blir värre på tom mage och risken att jag kräks är värd att ta. Jag vägrade ställa in igen även fast det var riktigt jobbigt emellanåt. 
Jag tog mig iallafall dit, vi träffades vid Dragon och åt pizza. Dom har gigantiska pizzor som vi skrattade gott åt men det var trevligt. Vi satt och pratade i 2.5 timme om allt och inget typ. Det var verkligen jätte trevligt och han är en intressant person med vänligt hjärta. Han följde mig sen hem och i brist på annat bjöd jag upp honom för att träffa hundarna då han också älskar djur... detta trots att jag lovat mig själv att inte möta någon på hemmaplan eller bjuda upp någon pga risken av att personen är ett vider. Men P känns verkligen inte som en sån person så jag tog chansen. Nea blev i vanlig ordning jätte glad över sin nyfunna bästis. Kiana skällde osäkert med raggen i vädret som vanligt, men hon lugnade sig snabbare än vanligt. Hemma fortsatte vi prata en stund och han gosade med hundarna - mest Nea som tar all plats - och sen sa vi hejdå med en kram. 
Dagen efter skrev han meddelande och skrev att han tyckte det var jätte trevligt så vi bestämde att göra om det, redan imorgon faktiskt. Vi ska gå en promenad är det tänkt. 

I måndags följde jag mina nya rutiner genom att gå upp i tid och gå med Anna till dagis, sen granngården för att köpa regntäcke åt Kiana men det var slut i hennes storlek såklart, sen hem igen. Efter en stund gick vi till Ica och hängde sen på gården en stund med barnen. Det var kul men hemskt pga migränen. När jag kom in igen kräktes jag, tog medicin och la mig. Sen kommer jag inte ihåg mer från den dagen. 

Tisdag gick jag återigen upp i tid, en promenad runt grisrundan med träning för Kiana som äntligen varit fri från kennelhostan tillräckligt länge enligt instruktioner! Tjoho! Det vart dragweight för henne, hon kämpade på bra och funderade inte över något alls. Hon var dessutom så snäll att hon drag kedjorna genom varje vatten- och lerpöl hon kunde hitta. Nea fick för en gångsskull vara den som sprang runt och retades, skuttade i gräset, lekte med pinnar osv. Oftast är det hon som jobbar och andra har kul men hon njöt av att vara den som skuttade runt. Hon skulle behöva jobba dock, hennes kropp spricker snart av boredom och hennes behov av att jobba. Bara promenader och tankelekar är inte nog för henne. Efter Kiana fått springa lite löst stretchade jag henne och hon tog det jätte bra. 
Jag tror att vi gick upp för trappgatan på kvällen här, eller om det var i måndags. Nej det måste varit måndag för jag tror det var tisdag jag och Anna gick runt hela Vackerby med Nea och Diva i flexikoppel på kvällen. Dom skötte sig super iallafall, när dom hoppade på varandra i lek så var det fin lek och inga läten eller dumheter. 

På onsdagen gick vi igen upp och runt grisrundan. Jag tog med benmanschetter och tänkte att det är inget ansträngande så jag satte dom tomma på Neas framben i 10 minuter. Jag såg på en gång hur hennes rörelsemönster ändrades till det positiva. När 10 minuter hade gått bytte jag till 10 minuter med lätta vikter bak. Men det gick bra och hon gick fint. Kiana fick springa lös, hon blev så lycklig när hon fick klartecken att springa ut i den tomma kohagen vi gick bredvid. Där sprang hon och skuttade, rullade, åt gräs och bajs och var allmänt nöjd. Sen skuttade hon i diket med en pinne hon sen tryckte upp i ansiktet på Nea med resultatet att Nea tog den ena änden och dom hade dragkamp ett tag tills pinnen gick av. När Neas 10 minuter var över fick jag den briljanta idén att prova på Kiana. Så när vi kom vid vägen där koppel alltid är på så satte jag även på tomma benmanschetter bak på henne. Jag förväntade mig att hon skulle vara lite fundersam, åtminstone tänka lite och titta lite. Men hon bara traskade på som om hon alltid hade haft såna konstiga saker på sig. Hennes rörelsemönster gick från släpiga steg med trånga haser till genomtänkta, luftiga och snygga steg. Jag tror manschetter kommer göra underverk för henne! 
När vi kom hem åt jag lunch och vilade en stund. Jag är i en sån period där jag är sjukt trött hela tiden. På kvällen vart jag rastlös så gick ut med hundarna. Upp för den förbannade trappgatan igen, ner genom en liten lekpark med mycket sand där jag brukar stanna några sekunder bara för att träna Kiana att inte påbörja stereotypa beteenden. Sen gick vi genom Thuleparken där vi körde lite dogparkour, Nea briljerade som alltid på parkour och Kiana får mest lätta saker, grunder mer, där vi satsar på fokus, att ta det lugnt och tänka efter. Och framförallt att inte gå upp i varv så mycket att hon slår över till överslagshandlingar. Hon gör lätt det när vi gör saker som innebär mycket beröm, glädje, jobba, press osv. Hon har tre beteenden hon väljer mellan - den vanligaste är att hon tar kopplet och börjar kampa med det. När vi är på ställen med mjukare underlag så börjar hon helt besatt gräva. Och den tredje är skall. Hon antingen står eller sitter och skäller mot himlen. Inget av dessa är lätta att bryta, men det går. Jag jobbar dock med målet att INTE ens hamna där utan när hon blir för uppvarvad stannar vi upp och lugnar oss innan vi fortsätter. 
När vi sen kom hem var Kiana så trött att hon inte ens orkade skapa en sjö av dregel nedanför mina fötter när jag gjorde iordning deras middag så när Anna sen skrev fick hon stanna hemma. En övertrött hund är bara jobbig och det finns ingen anledning att dra ut henne på en promenad runt stopp när hon redan är såpass trött. Så Nea och jag gick en sväng med Anna och Diva, runt stopp som sagt. 
Trassel hade ömsat men inte helt så hon fick komma ut och vädras samt få ett bad. Hon verkade inte hata det precis även om hon inte verkade älska det heller. Hon låg och flöt i vattnet, dök och simmade runt. Hon kunde tryckt i taket om hon velat så jag antar att det inte var allt för hemskt. Efter badet kunde jag lätt pilla bort det som var kvar så nu är fröken fin och glansig igen. Jag stod vid lampan i badrummet och bara beundrade henne ganska länge för damn va fin hon är! Efter det gick hon en sväng i terrat, sen in i grottan där hon sen serverades mat på dörrkarmen. Nu är hon mätt och belåten!

Idag insåg jag att Kiana har sovit hela nätterna i sängen i en hel vecka! Sån lycka! ♡ 
Och hon har varit hos mig i 5 veckor. 
Dagen började dock med stress då min mobil hade uppdaterat sig i natt så väckarklockan ringde inte. Så typiskt att det sker just den enda dagen man har något inbokat tidigt! Men det gick ändå, det blev ingen långpromenad men en rastning. Sen iväg till vårdcentralen för ett cellprov jag var förvånad över att jag ens blev kallad till då jag gjorde ett förra året och ett i år dessutom men tydligen har dom inte ett nationellt system utan det cellprov jag gjort i Örebro och Arboga ser inte dom här i Södermanland. Så skumt. Men nu är det gjort, igen, och efter det stack jag iväg till ICA för att köpa bananer och kakor. 
På vägen hem fick jag ett meddelande från en jag har kontakt med på Tinder, vi är typ grannar men har aldrig träffats. Han undrade om jag nyss gick vid Torggatan och javisst, det var ju jag in all my glory med mjukisbyxor, oborstat hår som behövde tvättas och super mega trött. Vi hade tydligen haft ögonkontakt men jag har inte uppmärksammat det vilket såhär i efterhand känns lite läskigt. Men tänk va mycket man gör men inte uppmärksammar liksom. Konstigt. Hur som helst så hade han inte kopplat att det var jag förrän det var försent. Lite tur är väl det känner jag som då kände mig väldigt trött och äcklig. Nu ett par timmar senare efter en dusch, mat och vila så känns det som att om vi möts sådär igen så får han säga något nu när han vet hur jag ser ut IRL. Haha det komiska är att han ändå tycker jag är snygg trots att han nyss såg mig som en liten lort vandrade på gatan. Knasigt. 

Idag regnar det. Nonstop. Så vi får se om vi går en sväng sen eller om vi vilar. Kanske går en sväng med Anna eller själv. Vi får se vad vi gör. 
Nu ska jag göra en kopp te iallafall och ta det lugnt tills jag vet om jag orkar göra mer eller ej. 

Random bilder;


Hejsvejs!

/ Lise 🎈


» Going crazy

Så trött och börjar bli helt galen av min mobil som aldrig slutar vibrera 😵


3e vilodagen idag, först mådde jag skräp och sen 2 dagar med migrän. Nea är uberuttråkad och Kiana sköter sig fint förutom att hon drar mer igen. 

Mamma kom hem idag. Hon hade köpt lite godis och tvål till mig. Yey! Hon berättade en hel del om deras 2 veckors resa i Grekland och visade alla över 1000 bilder. 

Annars har jag inte gjort nåt speciellt sista dagarna. Haft migrän och vilat. 
Jag bestämde mig för att skapa ett konto på Tinder, men gick inte in förrän igår. Har fått en del matchningar och en hel del folk har skrivit. Därav att jag blir galen! Det slutar fan aldrig. Gah!
Alltid trevligt med uppmärksamhet men det känns lite överdrivet. 3 creeps har skrivit om sex men det är inte det jag är ute efter. Jag vet iof inte vad jag är ute efter oavsett men en sak vet jag väldigt väl och det är att jag absolut inte kommer ha sex med totalt okänt folk. Resten verkar helt ok faktiskt, en ska jag träffa på söndag. 

Jag vet inte riktigt hur jag mår längre, jag känner mig så splittrad. Ena sekunden kan jag känna att jag mår helt ok och andra är allt bara skit. Mår jag för bra för länge mår jag dåligt över det faktum att jag mår bra, för vad har jag gjort för att förtjäna det? Absolut ingenting. Och att vara tillbaka i dom tankebanorna är riktigt skrämmande då jag inte känt så sen jag hade mitt självskadebeteende. En del av mitt skadande var just bestraffning, att bestraffa mig själv för saker jag gjort eller inte gjort. Som att må bra/skratta, det förtjänar jag inte så jag skadade mig själv för att jämna ut det. 

Jag är så trött både fysiskt och mentalt. Jag orkar inte må dåligt hela tiden men ut orkar hellre inte kämpa för att må bättre. Varför skulle jag? Allt skiter sig alltid i slutändan ändå och jag har inte gjort något för att förtjäna det. 

En positiv grej - igår blev Kiana officiellt helt min. Nu jävlar ska här tränas 😉 
Nej, skoja, vi ska fortsätta ta det lugnt tills hon landat helt. Jag fortsätter att utvärdera situationer, ser vad hon klarar och inte klarar. 
Hon växer för var dag och hon verkar allmänt gladare.  

Nea har damp, skuttar och gosar om vartannat. Hon skulle behöva ett träningspass men jag vet inte om jag vågar än förrän om en vecka då kennelhostan gått över och dom varit friska en stund. Jag får väl stå ut helt enkelt.... möjligen en sväng runt Vackerby imorgon. Om huvudet tillåter. 

Nu sova, åtminstone lägga mig i sängen. Blir så dålig av migränmedicinen 🤢


/

Lise 🎈