www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Too much sickness

Sorry för dålig uppdatering. Jag har faktiskt en riktigt bra ursäkt denna gången - jag har varit sjuk länge. I över 2 veckor faktiskt, med drygt 5 dagar med febertoppar på 39.5 och halsfluss från helvete. Verkligen från helvete... tom läkaren förvånades. Så ja, nej, här har inte hänt mycket! 


Jag har varit förkyld länge men åkte på influensan, antar jag, med lite feber och kräkningar. Blev bättre och umgicks med Anna och barnen. Vaknade dagen efter med feber 39.5 och halsfluss. Försökte vänta ut det men utan att kunna svälja, varken vatten, saliv eller något ätbart och knappt prata fick det bli en akuttid till vårdcentralen då halsen var full av var och blod. Fick penicillin och är nu så frisk att jag enbart snorar. Hurra. Jag trodde fasiken jag skulle dö där ett tag! 😉
Det var bara att ta smärtstillande (jo läkaren förvånades över min smärta också då jag ändå har starka mediciner) och sova, ha klockan ställd på 5 gånger så hundarna får gå ut och hoppas på att bli frisk. Mamma kom förbi med soppor och kollade till mig, älskade lilla mamma, Vad skulle jag gjort utan henne? Hon kom också förbi med halstabletter som bedövar mun och svalg. P erbjöd sig att komma förbi med glass, men då jag var så sjuk så tackade jag nej. 4 gången har erbjöd sig så sa han att han inte behöver stanna, bara lämna glassen och åka igen. Så gulligt! 😃
Hundarna har varit underbara, Nea har varit som hon alltid är när jag är sjuk - närgången, agerar kudde och värmekälla, lugn, försiktig och hämtar allt som behövs. Kiana har även hon visat sig förstå att jag är sjuk, hon låg bredvid mig så jag kunde ha henne både som kudde och värmekälla. Hon stannade kvar både under frossan och toksvettningarna, i vanliga fall går hon iväg när det blir varmt. Hon var i sängen hela tiden när jag sov och tog korta pauser på svala golvet dom få stunder jag var vaken. 
Ute var båda lugna trots att jag märkte att dom hade mycket energi. I den takt jag blev bättre blev dom bara piggare och mer uttråkade. När vi väl tog oss iväg till skogen var det utlopp för energi som gällde och ja, båda hundarna raceade runt som idioter. Men kul hade dom! 

Så, eftersom jag blev så sjuk kunde jag inte ringa Folksam om kostnadsförslaget för min kamera eller arbetsterapeuten om alla hjälpmedel. 
I fredags tog jag ett tillfälle att ringa Folksam, Det gick snabbt och jag fick det godkänt över telefon så nu är kameran lagad och hemma igen! Jag är så lycklig! 
I måndags ringde jag arbetsterapeuten och rösten i telefon sa att jag fick en telefontid där dom skulle ringa mig onsdagen halv 1. Well, inget att göra åt det mer än att vänta. 
På tisdagen, mitt under ett Skype samtal med syster, så ringde dom. Jag fick en tid morgonen därpå (onsdagen 8.15, när vi la på fattade jag inte varför jag tackade ja till en så tidig tid...) så jag tog den. Bättre att få det överstökat över fast jag vänt på dygnet när jag var sjuk... 

Jag kom upp och iväg. Vi pratade ett tag, en jätte trevlig kvinna och en "lärling" som utbildar sig till AT, båda lyssnade och försökte hitta lösningar på allt. Verkligen allt. Dom hade humor men var samtidigt professionella och tog det på allvar. Dom gick genom mina händer och konstaterade att jag är gravt överrörlig i samtliga fingrar och båda handlederna. Förvånande nog är vänstra handleden värre dock, jag trodde det var tvärtom. Eller kanske inte nu när jag tänker efter... iallafall, lärlingen fick jämföra mina leder med ATns och hennes ögon glimrade av intresse. Jag fick med en duschpall hem och två olika handledsortoser för att prova vilken som passar bäst. Vi pratade om skillnaden på dom och kortfattat så är den jag har på vänstra handen mer stabil med skenor på över och undersidan, handen är mer låst. Den på högra har bara skena på undersidan och jag har mer rörelse i handen. När jag satt där och vi pratade tyckte jag mer om höger då jag har mer rörelse men nu några dagar senare älskar jag den vänstra. Den ger så mycket mer stabilitet och stöd, jag får inga tryck eller utökad smärta medan den högra ger tryck, skav och trycksmärtor i och runt tummen. 
Hur som helst, vi pratade även om ny, lättare rullstol, tyngdtäcke som jag även fick prova ett när jag var där. Ett fibertäcke, dvs istället för kedjor eller bollar så är det tunga band i den. Den jag provade var 6kg och vi ska börja där och se hur det går. Det var super mega jätte galet skönt att ha på! Ser så mycket framemot att prova sova med det... men inte lika mycket mot att bädda med det! 😉 vi pratade även om SDO-dräkt som är typ som en dykardräckt men som håller leder på plats. Då har jag mer allt i ett så att säga, både revben, axlar och höfter. Fingrarna pratade vi också om, men vi får se vad vi gör med dom. Dom är så trasiga så det kanske behövs operation men jag vettafan. Samma med karpaltunnelsyndromet men jag vet inte om jag vågar den iom att man är vaken och inte får titta på. Jag vill antingen sova eller se... annars är det otäckt. Och det faktum att bedövning tar så dåligt på mig  (typiskt EDS). Men det är säkert skönt efteråt... Vi får se. Jag ska tillbaka till ATn på tisdag. 
Jag fick också diverse direktiv om att inte utsätta mina leder för ytterlägen även fast det är en vana. Tex får jag inte plocka saker ur ryggsäcken utan att ta den av mig bara för att jag kan. Som hon sa "dit näsan inte når, där ska inte heller armarna vara." Jisses vilket stelt liv "vanliga människor" måste leva! 😉

P var äntligen här igen igår, det har varit så mycket sjukdom emellan så vi har inte hunnit träffas. Vi kollade film och åt skräp, pratade i flera timmar. Anna tycker det är dags att ta the next step men jag vet inte, det känns som att vi båda har intresse men det händer liksom ingenting. Jag väntar på att han ska ta nästa steg då det verkar som att han vill det men det kommer liksom aldrig. Och jag vill inte ta första steget för jag vill inte sätta press och ja... Jag vet inte. Som jag sa till Anna igår så måste jag ha ett intresse för honom mer än ren attraktion då jag inte har något intresse för att prata med någon annan från tinder längre tex. Men samtidigt är jag rädd att släppa in någon igen då alla jag litat på och som lovat att aldrig lämna mig har lämnat mig. Jag kan dock inte leva i ensamhet resten av livet heller, det tänker jag inte göra. Kanske får jag ta första steget ändå och se hur det går... mitt självförtroende klarar det iallafall, är det något jag fått sen Felix gjorde slut så är det självförtroende. P och jag har sagt att vi ska träffas igen iallafall och kolla nästa film i serien, då får vi väl se vad som händer. 😊

Jag var hos Madde idag och fotade Krypet. Jag kallar honom krypet för min mobil rättade hans namn, Kimmy, till Krypet när jag skrev till henne. Hur nu det går till, är inte ens i närheten av likt! 🤔
Iallafall, det var mysigt. Han är så liten, en liten liten minimänniska, men han hade tålamod med mig och kameran. Sen fotade jag Madde och Krypet lite också. 
Jag har sagt till Anna att jag vill sno hennes barn för att fota också men det får bli antingen bara Mille eller om 3 veckor då Theo har gips på ena benet. Stackaren tappade en leksak på foten och fick en spricka! 
Jo, jag tycker om dessa 3 barn. Annas söner och Maddes kryp. Dom är härliga. Mille och Theo verkar tycka om mig också vilket är kul! 😊 

Trassel lever och mår bra, hon kikar ut så snabbt man går förbi som alltid. Lika trevlig att ha ute, även mamma höll henne en stund när hon var här förra veckan. Då hade vi missat mattid efter jag varit sjuk så hon var hungrig och mer aktiv men lika trevlig för det. 
Gimli hade jag inte sett på en månad så jag fick fram han igår. Mest för att se om han växt och så allt är ok men också för att jag är nyfiken. Att han lever vet jag ju, han äter och skiter. Men jag behövde veta om han växt så jag vet vilken storlek på maten han ska ha. Han har faktiskt blivit större! Så kul att han växer och mår bra. Men tanken är ändå att köpa större terrarium och kolla om han kanske vill ha en kompis. Som jag förstått så har dom flesta husgeckos i par eller grupp. Så det ska kollas upp ifall han kanske trivs bättre då. 
Problemet då när Gimli får större terrarium är ju att jag har ett tomt... och det går ju inte. Så jag är lite inne på en trynsnok, hane, att ha däri. Annars verkar det mest vara spindlar och sånt som passar i den storleken på terrarie och spindlar tänker jag inte ha! 😷

Nu ska jag försöka sova, mina ögon ser förskräckliga ut tack vare sömnbrist. Nu vet jag att jag kan skriva med handledsortoserna också. Skriva längre texter alltså. Det är lite konstigt att sova med dom då jag är så van vid att sova med handlederna böjda (i ytterläge) men det är ändå skönt då jag inte har vaknat en enda gång av att jag gråter pga smärtan i handlederna eller drömmar om att jag bryter handlederna. 
Hur som helst. Random bilder, tyvärr inte så många då jag tömde mobilen nyss, men here it goes; 

Skriv inläggstext 

Lise 🎈

Growing

Jahaja, det har varit rätt fullt nu sista tiden. Jag har varit en del ute med hundarna och umgåtts med Anna där jag även lekt en del med barnen. Kroppen har nu börjat säga ifrån lite så lite lugnare borde jag ta det men det är så fruktansvärt jobbigt att hjärnan vill och orkar men kroppen säger strikt nej. 


Hur som helst. Barnen verkar gilla mig, haha. Dom springer fram och kramar mig när jag kommer och vi leker en del. Anna verkar tycka det skönt att barnen klänger på mig istället för henne när jag är där, blir väl lite av en avlastning och kan vara behövligt kan jag tro. Speciellt när man har två pojkar i så nära ålder, som bråkar och skriker.

Nea har total demolerat alla 3 dosor medan jag var och handlade med Anna och Linus. Den till DVDn som jag har ljudet genom, den till boxern och den till TVn. Så nu fungerar ingenting tills jag får hem dom nya... Ja, jag borde kanske tagit bort dom när jag visste att vi inte gjort något på 2 dagar MEN hon är även 4 ÅR och har klarat bra mycket längre perioder än 2 dagar tidigare. Hursomhelst så fick hon jobba den kvällen, jag höjde hennes startvikt i dragweight samtidigt och hon sov sen som ett barn. 
Utöver det går det som vanligt med Nea. Inga utfall på ett bra tag trots lösa hundar och provocerande hundar. Hon jobbar på bra när vi är ute och har bra koll på mig inne. 

Kiana utvecklas mycket fortfarande. Nu har hon sovit varje natt och vilar alltid med oss i sängen ganska länge. Hon vågar ta för sig och hon har lärt sig att Nea oftast lyssnar och backar när hon morrar vilket också har lett till att hon kan gå fram till Nea och morra när hon tycker att hon kan ta hennes plats. Det håller vi på att träna bort såklart, det är inte OK. 
Hon älskar att jobba och har bra kontakt. Hon går bra i koppel och skäller mindre och mindre på nytt folk. Hon har gosat en del med P när han varit här även fast hon verkar osäker och inte vet vad hon vill eller vad hon tycker om det så stannar hon och vill ha mer. Jag har märkt att hon har ganska mycket dubbelspråk i övrigt, hon skäller, morrar och reser ragg men vill bli klappad, hon morrar, visar tänderna men trycker upp leksak i ansiktet på Nea och viftar på svansen bla. Det är något jag tror kommer försvinna när hon blir tryggare. 

Jag i övrigt pendlar lite tror jag. Det är skönt att ha saker att göra för jag hinner inte tänka så mycket, med barnen hinner man inte tänka alls. När jag är hemma är det hundarna som gäller. Jag har inte tänkt på döden på ett tag nu men här om kvällen la jag mig i sängen i vanlig ordning, med Dexter på iPaden. En arm fastnade under Kiana då jag klappade henne tills hon somnade och den andra låg Nea på. Jag kunde inte röra mig och jag kunde inte se iPaden för Nea låg ivägen. Då började faktiskt tankarna snurra. 
Jag har ju kontakt med nya folk nu, har träffat P två gånger och vi ska träffas igen. Jag har även träffat H som är istortsett min granne, vilket var trevligt. Men är det värt att släppa in någon igen? Är det ens värt att försöka lära känna någon ny om alla ändå lämnar i slutändan? Vågar jag öppna den dörren till den delen av mig som jag stängde så noga när Felix gjorde slut... och är det värt att riskera allt igen? 

På ett annat sätt har jag märkt att jag har växt en hel del sen Felix gjorde slut. Jag har förvånad över mina svar på frågor av folk bla, jag har nya värderingar och planer för framtiden. Nya önskningar. Jag har växt och utvecklats istället för att stå och trampa på samma ställe som jag gjort i 6 år. Jag skulle vilja ha någon att fortsätta utvecklas med, någon som är helt motsatt av Felix, men samtidigt så vet jag inte om jag är redo. Det är ändå väldigt skönt att vara själv och utan bindelser, måsten osv. Jag trivs bra själv helt enkelt. Jag och mina djur. Sen att träffa folk och lära känna dom vid sidan av är jätte trevligt men jag önskar och hoppas att det tar tid. Jag vill ha tid... Jag behöver tid. Tid att våga, tid att öppna mig och tid att lära känna. Aldrig någonsin kommer jag kasta mig in i ett förhållande som jag gjorde med Felix igen. Det slutar aldrig bra och det är även vårat misslyckade förhållande bevis på. 

Jag vill ha måndag nu, jag vill ha pengar! Jag är inte pank så, jag har faktiskt lyckas bra denna månaden. Men jag vill ha pengar att köpa ett simkort för. 
Jag har nämligen tänkt börja simma! Det borde gå. Hoppas jag. Därför tänkte jag börja med en månad för att se hur kroppen reagerar och om jag trivs. Jag känner bara att jag vill ha något annat än bara promenader med hundarna för mig själv också. 
Felix och jag har ingen kontakt nu, inte haft på en stund. Jag misstänkte starkt att det skulle bli så efter han var här och ja, det stämde ju. Det stör mig inte alls faktiskt, men helt ärligt hade det nog varit tomt om jag inte hade haft andra att skriva med. Det blir som en vana efter 6 år, haha.

Jag har kollat på ett nytt terrarium åt Gimli. Ett högre. Jag tror han skulle uppskatta det mer då han är trädlevande. Så jag ska nog köpa hem det! 😊 
Han är fortfarande helt osocial men han lever, skiter och äter som han ska.
Det gör även Trassel. Äter och ömsat. Något skit har jag dock inte hittat än. Det kanske ligger under mossan... får kolla det sen... 

Nä, nu ska jag vila och försöka komma på något att göra i helgen. P skulle kommit och kolla film och äta med mig men han har blivit sjuk så det sket sig! Hoppas han blir frisk snabbt så vi kan kolla film. 😊

Random bilder;

/

Lise 🎈

Weirdo world

Tänk om det skulle finnas fler världar man kunde leva i? Jag skulle absolut byta värld då. 

Under en av alla mina turer på psyk så mötte jag bla en kvinna, så det måste vara vuxenpsyk antingen när jag var antingen 13/14 eller 17, hon var iallafall helt övertygad om att vi bodde i en helt annan värld än alla andra. Hon pendlade lite om vart vi var beroende på humör. Ena teorin hon hade var att vi var fast under vattnet, himlen är ju blå så det måste vara vatten över oss. Den andra teorin var att vi blivit tagna av några människor för att vi är annorlunda och bor numera i ett öga till en jätte för att ingen ska komma åt oss eller vi åt dom. Tänk om det en dag visar sig att denna kvinna har rätt? Hur ballt vore inte det? 
Såklart är jag fullt medveten om att kvinnan ifråga är svårt sjuk. Jag är inte så dum som folk tror. Men hon var en intressant människa att prata med mellan hennes utbrott. 

Jag vet jag inte har skrivit på ett tag, jag har haft ett 5 dagar långt migränanfall och efter det har jag undvikit skärmar i längre stunder och har försökt komma ifatt med sånt jag inte orkat göra. 
Nea har varit en perfekt migränhund återigen, påminnt om mediciner, hållt sig nära, lugn fast i slutet rastlös ute, legat med huvudet över mitt ansikte och blockat ute allt ljus. Hon är verkligen min perfektion på fyra tassar trots sina problem! För vem kan vara helt problemfri? 
Kiana har imponerat stort under dessa 5 dagar, hon har hållt sig lugn, fattat att jag varit dålig så hon har betett sig lite annorlunda som tex försiktigare ute, kollar till mig med jämna mellanrum och sköter sig bättre än normalt. 

Well, sen jag skrev sist vet jag inte vad jag har gjort. Hmm... 
Jag skulle träffat P i fredags men fick ställa in pga migrän. Vi bokade om till söndag. Så fredag och lördag tog jag det bara lugnt tror jag. På söndagen vaknade jag återigen upp med migrän så planerna om en långpromenad, en dusch och sen date blev störda. Istället blev det upp, göra morgonrutiner, ta migränpiller och lägga sig igen. Sen upp, snurra mig igenom en dusch och peta i mig ett äpple för jag vet att illamåendet blir värre på tom mage och risken att jag kräks är värd att ta. Jag vägrade ställa in igen även fast det var riktigt jobbigt emellanåt. 
Jag tog mig iallafall dit, vi träffades vid Dragon och åt pizza. Dom har gigantiska pizzor som vi skrattade gott åt men det var trevligt. Vi satt och pratade i 2.5 timme om allt och inget typ. Det var verkligen jätte trevligt och han är en intressant person med vänligt hjärta. Han följde mig sen hem och i brist på annat bjöd jag upp honom för att träffa hundarna då han också älskar djur... detta trots att jag lovat mig själv att inte möta någon på hemmaplan eller bjuda upp någon pga risken av att personen är ett vider. Men P känns verkligen inte som en sån person så jag tog chansen. Nea blev i vanlig ordning jätte glad över sin nyfunna bästis. Kiana skällde osäkert med raggen i vädret som vanligt, men hon lugnade sig snabbare än vanligt. Hemma fortsatte vi prata en stund och han gosade med hundarna - mest Nea som tar all plats - och sen sa vi hejdå med en kram. 
Dagen efter skrev han meddelande och skrev att han tyckte det var jätte trevligt så vi bestämde att göra om det, redan imorgon faktiskt. Vi ska gå en promenad är det tänkt. 

I måndags följde jag mina nya rutiner genom att gå upp i tid och gå med Anna till dagis, sen granngården för att köpa regntäcke åt Kiana men det var slut i hennes storlek såklart, sen hem igen. Efter en stund gick vi till Ica och hängde sen på gården en stund med barnen. Det var kul men hemskt pga migränen. När jag kom in igen kräktes jag, tog medicin och la mig. Sen kommer jag inte ihåg mer från den dagen. 

Tisdag gick jag återigen upp i tid, en promenad runt grisrundan med träning för Kiana som äntligen varit fri från kennelhostan tillräckligt länge enligt instruktioner! Tjoho! Det vart dragweight för henne, hon kämpade på bra och funderade inte över något alls. Hon var dessutom så snäll att hon drag kedjorna genom varje vatten- och lerpöl hon kunde hitta. Nea fick för en gångsskull vara den som sprang runt och retades, skuttade i gräset, lekte med pinnar osv. Oftast är det hon som jobbar och andra har kul men hon njöt av att vara den som skuttade runt. Hon skulle behöva jobba dock, hennes kropp spricker snart av boredom och hennes behov av att jobba. Bara promenader och tankelekar är inte nog för henne. Efter Kiana fått springa lite löst stretchade jag henne och hon tog det jätte bra. 
Jag tror att vi gick upp för trappgatan på kvällen här, eller om det var i måndags. Nej det måste varit måndag för jag tror det var tisdag jag och Anna gick runt hela Vackerby med Nea och Diva i flexikoppel på kvällen. Dom skötte sig super iallafall, när dom hoppade på varandra i lek så var det fin lek och inga läten eller dumheter. 

På onsdagen gick vi igen upp och runt grisrundan. Jag tog med benmanschetter och tänkte att det är inget ansträngande så jag satte dom tomma på Neas framben i 10 minuter. Jag såg på en gång hur hennes rörelsemönster ändrades till det positiva. När 10 minuter hade gått bytte jag till 10 minuter med lätta vikter bak. Men det gick bra och hon gick fint. Kiana fick springa lös, hon blev så lycklig när hon fick klartecken att springa ut i den tomma kohagen vi gick bredvid. Där sprang hon och skuttade, rullade, åt gräs och bajs och var allmänt nöjd. Sen skuttade hon i diket med en pinne hon sen tryckte upp i ansiktet på Nea med resultatet att Nea tog den ena änden och dom hade dragkamp ett tag tills pinnen gick av. När Neas 10 minuter var över fick jag den briljanta idén att prova på Kiana. Så när vi kom vid vägen där koppel alltid är på så satte jag även på tomma benmanschetter bak på henne. Jag förväntade mig att hon skulle vara lite fundersam, åtminstone tänka lite och titta lite. Men hon bara traskade på som om hon alltid hade haft såna konstiga saker på sig. Hennes rörelsemönster gick från släpiga steg med trånga haser till genomtänkta, luftiga och snygga steg. Jag tror manschetter kommer göra underverk för henne! 
När vi kom hem åt jag lunch och vilade en stund. Jag är i en sån period där jag är sjukt trött hela tiden. På kvällen vart jag rastlös så gick ut med hundarna. Upp för den förbannade trappgatan igen, ner genom en liten lekpark med mycket sand där jag brukar stanna några sekunder bara för att träna Kiana att inte påbörja stereotypa beteenden. Sen gick vi genom Thuleparken där vi körde lite dogparkour, Nea briljerade som alltid på parkour och Kiana får mest lätta saker, grunder mer, där vi satsar på fokus, att ta det lugnt och tänka efter. Och framförallt att inte gå upp i varv så mycket att hon slår över till överslagshandlingar. Hon gör lätt det när vi gör saker som innebär mycket beröm, glädje, jobba, press osv. Hon har tre beteenden hon väljer mellan - den vanligaste är att hon tar kopplet och börjar kampa med det. När vi är på ställen med mjukare underlag så börjar hon helt besatt gräva. Och den tredje är skall. Hon antingen står eller sitter och skäller mot himlen. Inget av dessa är lätta att bryta, men det går. Jag jobbar dock med målet att INTE ens hamna där utan när hon blir för uppvarvad stannar vi upp och lugnar oss innan vi fortsätter. 
När vi sen kom hem var Kiana så trött att hon inte ens orkade skapa en sjö av dregel nedanför mina fötter när jag gjorde iordning deras middag så när Anna sen skrev fick hon stanna hemma. En övertrött hund är bara jobbig och det finns ingen anledning att dra ut henne på en promenad runt stopp när hon redan är såpass trött. Så Nea och jag gick en sväng med Anna och Diva, runt stopp som sagt. 
Trassel hade ömsat men inte helt så hon fick komma ut och vädras samt få ett bad. Hon verkade inte hata det precis även om hon inte verkade älska det heller. Hon låg och flöt i vattnet, dök och simmade runt. Hon kunde tryckt i taket om hon velat så jag antar att det inte var allt för hemskt. Efter badet kunde jag lätt pilla bort det som var kvar så nu är fröken fin och glansig igen. Jag stod vid lampan i badrummet och bara beundrade henne ganska länge för damn va fin hon är! Efter det gick hon en sväng i terrat, sen in i grottan där hon sen serverades mat på dörrkarmen. Nu är hon mätt och belåten!

Idag insåg jag att Kiana har sovit hela nätterna i sängen i en hel vecka! Sån lycka! ♡ 
Och hon har varit hos mig i 5 veckor. 
Dagen började dock med stress då min mobil hade uppdaterat sig i natt så väckarklockan ringde inte. Så typiskt att det sker just den enda dagen man har något inbokat tidigt! Men det gick ändå, det blev ingen långpromenad men en rastning. Sen iväg till vårdcentralen för ett cellprov jag var förvånad över att jag ens blev kallad till då jag gjorde ett förra året och ett i år dessutom men tydligen har dom inte ett nationellt system utan det cellprov jag gjort i Örebro och Arboga ser inte dom här i Södermanland. Så skumt. Men nu är det gjort, igen, och efter det stack jag iväg till ICA för att köpa bananer och kakor. 
På vägen hem fick jag ett meddelande från en jag har kontakt med på Tinder, vi är typ grannar men har aldrig träffats. Han undrade om jag nyss gick vid Torggatan och javisst, det var ju jag in all my glory med mjukisbyxor, oborstat hår som behövde tvättas och super mega trött. Vi hade tydligen haft ögonkontakt men jag har inte uppmärksammat det vilket såhär i efterhand känns lite läskigt. Men tänk va mycket man gör men inte uppmärksammar liksom. Konstigt. Hur som helst så hade han inte kopplat att det var jag förrän det var försent. Lite tur är väl det känner jag som då kände mig väldigt trött och äcklig. Nu ett par timmar senare efter en dusch, mat och vila så känns det som att om vi möts sådär igen så får han säga något nu när han vet hur jag ser ut IRL. Haha det komiska är att han ändå tycker jag är snygg trots att han nyss såg mig som en liten lort vandrade på gatan. Knasigt. 

Idag regnar det. Nonstop. Så vi får se om vi går en sväng sen eller om vi vilar. Kanske går en sväng med Anna eller själv. Vi får se vad vi gör. 
Nu ska jag göra en kopp te iallafall och ta det lugnt tills jag vet om jag orkar göra mer eller ej. 

Random bilder;


Hejsvejs!

/ Lise 🎈

Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0